Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Egoismen cyklar lätt på den politiska allfarvägen

Annons

Den politiska demokratin sitter trångt till och politikerföraktet frodas samtidigt som samhällsutvecklingen tycks eller åtminstone beskrivs leva sitt eget liv.

Som företrädare för ett parti där det demokratiska engagemanget och dom gemensamma åtagandena är själva grunden för frihetsbegreppet och det fram-tida samhällsbygget är dagens utveckling oacceptabel.

Vi anser tvärt emot många andra att rättvisan och solidariteten människor emellan är produktiv och därmed en förutsättning för ett framgångsrikt och välmående samhälle, men vårt synsätt tycks i dagsläget inte riktigt ha förutsättningar att slå rot, varför?

Kan det bero på att marknadskrafterna tar över inom områden där folkrörelsedemokratin tidigare hade sin givna plats?

Att i dagens extremt egoistiska samhälle sätts individen alltid i centrum och aldrig in i ett kollektivt sammanhang, vilket innebär att både framgång och motgång på livets stig beskrivs som helt beroende av dina egna förutsättningar och förmågor?

Den svenska modellen har tillåtits och tillåts i dag att sakta men säkert skjutas i sank av den ekonomiska och politiska makteliten. Den processen förpackas lömskt i "gladpack" och beskrivs som en nödvändig strukturomvandling.

Vi som fortfarande orkar protestera beskrivs som aningslösa offer som inte förstår samtiden och dessutom påstås det lite föraktfullt att vi söker framtidens lösningar i nostalgins "kammare". Men kom ihåg att dom betygen delas ut av dagens "vinnare" och att våra värderingar och politiska lösningar har sin bärkraft i en tidslös övertygelse om ett socialistiskt samhälle som bygger på kärlek, frihet, rättvisa och solidaritet. I ett samhälle där "krösusar" och kapitalister tillåts ta för sig, skapas det bara missväxt och motsättningar.

Vi är urless på att delta i eller bevittna konferenser där inhyrda sanningsägare matar lokala politiker, chefer, tjänstemän och fackliga företrädare med långa utläggningar om vikten i att följa den politiska allfarvägen, där krismedvetenhet och lojalitet tycks vara de enda "bränslen" som den offentliga sektorn ska överleva på.

Det som gör oss upprörda, är när vi upptäcker att ledande företrädare inom det socialdemokratiska partiet och fackföreningsrörelsen men även från vårt eget parti så aningslöst och okritiskt fångas in och låter sig övertygas när dagens politiska naturlagar presenteras. Vår förståelse över paradoxen att klyftorna i samhället måste öka för att vi ska kunna rädda välfärden är häpnadsväckande.

Dagens arbetarklass är i praktiken förd bakom ljuset och priset kommer våra barn att få betala. Vi tror på en stor offentlig sektor i ett samspel med det privata näringslivet och en stärkt arbetsrätt som oerhört viktiga tillväxtfaktorer.

Ska vi i det här landet med vår demografiska (åldersstruktur) verklighet kunna möta framtidens utmaningar så måste vi återreglera och återupprätta den av folket förankrade svenska modellen.

I annat fall så seglar snart Moder Svea på ett öppet stormigt hav i sin farkost utan både segel, åror och flytväst. Att det ekipaget förliser är mycket troligt och då är vi övertygade om att dagens moderna "ledsagare" kommer att lysa med sin frånvaro.

Leif Lindström, Torunn Olsson, Kenneth Andersson, Juhani Muuri, Leif Svensson, Thomas Berg, Johan Ploman, Elisabet Ek och Christer Rydmell.

Mer läsning

Annons