Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det var inte hundens fel

Annons

Svar på Ann-Charlottes insändare i SDT 21 april.

Eftersom Ann-Charlotte nu har gått ut offentligt trots överrenskommelse att inte göra så efter hennes antastning av min hund, tvingas vi nu att gå ut offentligt och bemöta detta.

Vi vill inte ge oss in i polemik eller någon annan form av diskussion offentligt med Ann-Charlotte, utan detta blir vårt enda inlägg i väntan på den polisutredning som pågår.

Ann-Charlotte ville inte att vi skulle gå ut och prata om det som hänt med folk på byn, eller som hon sa: "Detta har ingen annan med att göra".

Jag och May har levt upp till denna överrenskommelse, men vi har fått svara på många frågor av folk som undrat vad som verkligen hänt sedan de hört rykten spridda av Ann-Charlotte.

Vi förstår nu att denna överrenskommelse var uträknad av Ann-Charlotte för att hon skulle kunna gå ut med sina lögner utan att sanningen skulle komma till allmän kännedom.

Om en vuxen person som Ann-Charlotte, som påstår sig vara väldigt hundkunnig, går på en helt okänd hund genom att ta tag runt huvudet med båda händerna och hastigt bocka sig ned över hunden då anser vi att man begår ett stort fel. Inte ens ett barn gör så!

Ann-Charlotte frågade inte ens om hon fick hälsa på hunden, hon gick bara på hunden. Tar man som Ann-Charlotte tag med båda händerna runt hundens huvud har den inte en chans att komma undan.

När Ann-Charlotte hastigt bockar sig ner mot hunden lyfter den på huvudet och skadan uppstår. Hunden har inte som Ann-Charlotte påstår hoppat upp på henne. Den stod fot bredvid May, hållen i kort koppel på motsatta sidan av vägen.

Enligt uppgifter som framkommit är det inte första gången Ann-Charlotte betett sig dumt

mot hundar.

När jag kommer till platsen för händelsen var jag beredd att avliva hunden på stället.

Den som då räddar hunden var du själv Ann-Charlotte!

Då på platsen erkänner Ann-Charlotte att det är hon som gjort fel och inte hunden.

När vi ringer Ann-Charlottes make ber jag May säga till honom att ta med bössan, Ann-Charlotte säger då "Nej, nej, det var mitt fel, jag gjorde fel!

Vad som sedan gör att Ann-Charlotte ändrat sig och börjat ljuga kan var och en i Vikmanshyttan räkna ut själva.

Beträffande hundens påstådda aggressivitet kan jag bara säga att jag har jagat älg i band med denna hund under ett antal år och ett antal älgar har blivit fällda för den.

När passkyttar kommit fram för att passa älgarna har hunden aldrig visat någon aggressivitet mot skytten eller andra personer som kommit fram till älgen, som då är hundens byte.

Hunden har även hälsat på jägare som suttit i pass och aldrig visat sig aggressiv mot dessa. Vi har både före och efter händelsen träffat folk, både med och utan hundar och hunden visar bara lugn.

May har även barnbarn som träffar hunden. Vore hunden aggressiv skulle jag aldrig låta honom träffa detta barnbarn. Då skulle hunden vara avlivad Ann-Charlotte!

Vilka incidenter Ann-Charlotte hört om vet jag inte, då vark-en jag, May, min mor eller någon annan som har haft hand om hunden varit med om någon incident.

Min hund är aldrig ensam ute och förs alltid i koppel.

Angående Ann-Charlottes skador så har de inte förringats på något vis av oss.

Vi vet bara vad vi sett av skadorna samt vad Ann-Charlotte sagt. Inga läkarrapporter har visats upp för oss.

Stort tack till alla ni som stöttar och ställer upp för oss.

Ni är guld värda!

May och Börje.

Mer läsning

Annons