Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den stora tystnaden

Annons

Siv Andersson har reagerat mot den stora tystnaden bland våra politiker och frågar "Varför är de så tysta?".

Det måste bero på att hon inte har läst eller förstått mina och ett fåtal andras insändare om löntagarpolitiken.

Siv känner sig gråtfärdig över situationen inom vårdsektorn och om jag inte vore så härdad skulle jag också kunna gråta, men över förnuftets vanmakt. Men man kan inte begära att de som njutit maktens sötma under 30 år inom "löntagarpolitiken" ska börja kritisera sig själva. Därför är det så tyst.

De yngre förstår inte sammanhangen och de äldre, före detta löntagarna, börjar ana varför ingenting fungerar och varför det fattas pengar överallt. De börjar så smått inse sambandet mellan löneökningar, skatterna och alla indragningar och därför är de tysta som mumier för att inte väcka några obehagliga funderingar hos dem som frågar vart pengarna tar vägen.

Svenskarna kan inte leva utan lönehöjningar så de höjs trots att varken staten, landstingen eller kommunerna har en enda krona till det.

Så nu har vi nya indragningar att vänta och vi kan ju inte begära att de som inte själva vet hur de ska handla, ska tala om i förväg hur de ska lösa det olösliga problemet.

Lösningen ligger i att den ekonomiska politiken måste skötas på ett nationalekonomiskt ansvarigt sätt av regering och riksdag istället för av LO, men det är politiskt omöjligt så länge sossarna regerar och då måste det bli Siv själv och det övriga väljarkollektivet som löser problemet på naturligt sätt. Det blir svårt men dumheten har sitt pris!

Arne Jansson

Mer läsning

Annons