Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den gången höll jag med Olof Palme

Annons

Det var ytterst sällan som jag delade Olof Palmes åsikter som statsminister, men i talet han höll julen 1972 anammade jag varje ord. Och det var med stor hänförelse jag återigen fick chans att se detta historiska tal.

Hanoi bombades mitt under julhelgen av USA-styrkor, och Palme jämförde deras illdåd med nazistiska förbrytelser - vilket får anses helt korrekt.

Palme visade den ryggrad som en statschef bör ha, och om han levt i dag hade han kanske gett jänkarna samma behövliga överhalning om Irakkriget.

Irak befriades från en tyrann, men avlöstes av en annan, som med ett sarkastiskt hånleende kan fira segern över alla dödade och lemlästade kvinnor och barn som hans trupper så hjältemodigt har segrat över.

Med dessa oskyldiga människors blod på sina händer anser jag honom personligen ansvarig för detta fruktansvärda lidande.

Istället för folkets hyllningar borde han fått höra skriken från alla stympade barn. Istället för jublande folkmassor borde han matats med bilder från den smutsiga hantering som hans lydiga blodhundar utövar mot den irakiska befolkningen i ett krig med alldeles för många felberäkningar och en urusel strategi.

IVAN RÖNNBÄCK

Mer läsning

Annons