Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den förlorade sonen

Annons

Han var skogsarbetare i yxans, sågens och hästens tid. Ett ytterst hårt och slitsamt liv med kolbullar och nattlogi i dragiga skogskojor. Hon arbetade som sömmerska till långt in på nätterna. Deras gemensamma dröm var att den ende sonen skulle få studera och få ett bättre liv än deras.

Sonen tog realen i samskolan och studenten i ett läroverk långt borta. Efter högskolan fick han ett fint jobb på ett stort företag, gifte sig och fick barn. Studielån var otänkbart för föräldrarna. Det blev glest mellan besöken i barndomshemmet men sonen var ju "så upptagen på sitt jobb".

Då sonen fyllde femtio år tog fadern rälsbussen till sonens stad för att överraska. I sonens villa var det femtioårskalas. Sonen tog emot blombuketten i dörren men släppte inte in sin far. Till de förnäma gästerna sa han att det var ett blomsterbud.

Han hade sina bästa kläder men det hårda livet i skogen hade "garvat hans sega skinn", gjort ryggen krokig och händerna valkiga. Det är vedervärdigt att sonen inte högt och ljudligt förklarade: "Detta är min far, det är honom jag har att tacka för allt".

Lika vedervärdigt otacksamt handlar de politiker och deras väljare som lägger ner äldreboenden, vårdcentralen och jourtjänster i en lång rad kommuner. Det handlar inte om pengar utan om prioritering. För pengarna de "sparar" bygger de sport- och ishallar, skidstadion, rondeller, kårhus, äventyrsbad, konfererar på Dalecarlia, gör lyxresor till Kina och Prag samt beviljar sig själva fantasilöner och fallskärmar.

EN GRANNE

Mer läsning

Annons