Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dags att sätta ner båda fötterna och säga "vi i EU"

Annons

Många är tveksamma till den gemensamma valutan euro. Många tycks helt enkelt vara rädda för en förändring. Många tycks också vara rädda för att utnyttja den möjlighet till jämförelser, konkurrens och utveckling som ett oreserverat och fullt EU-medlemskap skulle innebära.

I Sverige talas ofta om att "de" i EU har beslutat att gör något. Väldigt sällan sägs att "vi" i EU har beslutat att. Det senare torde efter drygt åtta år vara det mer korrekta. Betyder detta att vi som land ännu inte är beredda att ta det politiska ansvar som följer av ett fullt medlemskap?

Visst finns det mycket inom EU som kan bli bättre och mer effektivt och visst finns det samhällsområden som EU:s regelverk inte behöver reglera i detalj. Men hur kan någon tro att vi skulle ha lättare att komma till rätta med detta om vi väljer att stå utanför? Om vi väljer att bara kliva in i EU med den ena foten.

Delaktighet och samarbete är inte lätt, det är sällan bekvämt och det kan aldrig ske utan fullt engagemang. I ett vitalt och ömsesidigt samarbete måste man vara beredd att ompröva gamla sanningar, vara beredd att kompromissa samt vara mogen och ansvarsfull nog att förstå att det ibland, för det gemensammas bästa, kan behövas beslut och åtgärder som inte alltid gynnar alla lika mycket.

Det finns i Sverige en relativt stor grupp som inte vill att vi ska införa euron i vårt land. Som inte vill att vi ska vara en fullvärdig medlem av EU. Det är ingen homogen grupp. Det finns många som är uppriktigt tveksamma och osäkra men där finns dessvärre också andra med mer diffusa politiska mål. I flera fall är det grupper som agiterar för odemokratiska system. De senares argumentation bör vi alla ta avstånd från. Frågan om euron är för viktig för att debatteras på det sättet.

Låt oss bejaka den seriösa debatten. Låt oss ta chansen att sakligt väga fördelar mot nackdelar och därefter göra vårt val. Ett val som inom överskådlig tid kanske är det viktigaste valet för många av oss. Om en majoritet sedan väljer att rösta ja den 14 september har vi valt att vara med i EU fullt ut. Vi har valt att kliva in i EU med båda fötterna. Vi har då äntligen givit oss själva det fulla medlemskapets möjlighet till inflytande, samverkan och utveckling för ett förbättrat samhällssystem i hela EU.

I debatten mot euron hörs ibland representanter för Ung Vänster. Så var till exempel fallet på den internationella kvinnodagen den 8 mars i år. På debattsidan denna dag uttrumpetas i rubriken att "EMU kedjar fast kvinnan vid spisen".

Mer än 300 miljoner människor använder sedan ett drygt år euron runt om i Europa. De allra flesta av dem tycker att detta är bra. Om Ung Vänsters vulgärargument skulle äga någon riktighet skulle alltså mer än 150 miljoner kvinnor sedan ett och ett halvt år vara kedjade vid sagda spisar. Så är, som alla förstår, inte fallet.

Generellt sett har kvinnor i de tolv länder som använder euron inte sämre ekonomiska villkor eller mindre politiskt inflytande än vad kvinnor har i Sverige. Ofta är förhållandet det rakt motsatta. Det för många av oss gemensamma målet att nå ett mer jämställt samhälle är något som inte påverkas av vilka sedlar och mynt vi använder.

Ung Vänsters förenklade retorik är ofta förutsägbar. När den dessutom till sitt sakliga innehåll är felaktig blir den riktigt tröttsam.

CARL STRÖM

Mer läsning

Annons