Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dagbok från psyket

Annons

Jag vill berätta om mina upplevelser som patient i några dagar, då jag bevistat en psykavdelning någonstans i Dalarna.

I det stora hela var personalen glad, pigg och hjälpsam, men vad jag märkte, både av egen erfarenhet och då jag pratade med mina medpatienter var att de var dåliga på att ta spontan kontakt med patienterna.

En del hade knappt sagt ett ord till någon personal, fast de legat inne en vecka, förutom till läkare. Under de få dagar jag var där, hade jag ett antal läkarkontakter, men med olika läkare varje gång. Det känns inte bra att upprepa hela tiden, man kommer inte vidare då.

Det blev bestämt att jag inte skulle ha en viss sorts medicin då den inte var bra för mig, men ändå fick jag frågan om jag ville ha recept på den medicinen. Om hade jag fått den medicinen hade det kunnat bli förödande effekter på mitt då ganska instabila hälsotillstånd.

Jag konstaterade att det inte är helt lätt för en person som mår dåligt att klara sig i vårdapparaten. Man måste kunna säga ifrån. Där fanns patienter som hade en enorm ångest, grät och skrek och bankade i sängbord, och ropade på hjälp.

Även en del maktmissbruk förekom. Telefoner fick inte användas på rummen, då man kunde störa medpatienter, men en del personal pratade högt i telefon ute i korridoren med sina anhöriga. Jag förstod inte var skillnaden låg.

De allra flesta av personalen bjöd på sig själva, och var helt underbara, men till alla som inte orkar med sitt jobb vill jag säga: Byt jobb för både er egen skull och för dem ni ska vårda.

PATIENT 2005

Mer läsning

Annons