Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Christian Ruijanrinne

Annons

Hela vår barndom lekte vi tillsammans. De första åren var vi hemma med min faster, hans mamma. Det var han och jag och vår låtsaskompis, Manimini, som vi hittade på hyss tillsammans.

Vi busade i badrummet, fyllde hela golvet med vatten och skum där vi åkte kana på handdukar.

Börja på dagis var något vi inte tyckte om. Christians största bekymmer var att han fick den snyggaste fröken man kan tänka sig. Det var pinsamt.

Vi smidde våra planer för att få slippa dagis och få vara hemma i stället. Om vi rymde tillräckligt ofta, trodde vi att vi skulle slippa dagis. Vi bestämde att Christian skulle gå från Pelikanen och jag från Rosen, för att mötas utanför Tre kullor där hans mamma arbetade. Han kom i väg, men inte jag. Oj, vad sur han blev. Det är minnen jag är glad för. Vi blev vuxna och han var den som alltid fanns till hands för oss alla. När någon behövde hjälp, om det så var flyttlass som skulle köras eller någon behövde stöd, så fanns han alltid där.

Han fattas oss, men vi kommer alltid att vara tacksamma för den korta tid vi fick tillsammans.

Christian lämnar många lyckliga minnen kvar i våra hjärtan.

Christians kusin

Mer läsning

Annons