Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Carina Nygard - en glad musikant

Annons

I filmen tar den franska läraren över tidernas bråkigaste klass. Dess elever har skrämt iväg alla tidigare kollegor med hotfulla ord och nidvisor. Den nya läraren får eleverna att skippa skitpratet och försköna rösterna i sina nidvisor. Hux flux har läraren skapat Frankrikes bästa gosskör med ypperlig disciplin.

Sådant händer inte bara på film. För det har på sätt och vis även inträffat vid S:t Mikaelsskolan.

Där har musikläraren Carina inte bara fått eleverna att sjunga och spela vackert. Hon har också gett dem modet att sjunga i korridoren och startat en orkester där de dunkar käppar i golvet. Carina har i princip utvecklat ett musikliv, som får eleverna att slå klackarna i taket av lycka.

- Jag har aldrig vetat hur svårt det är att göra saker förrän efteråt. Det är därför jag har gett mig in på svårigheter utan att tänka mig för. När projekten redan kommit igång går de inte att hejda och resultatet blir ofta bra, säger Carina.

Hon har ett ständigt leende på läpparna. Också efter en lång skoldag, då tidningen möter henne i gymnasiets musikrum. Musiksalen ligger i en flygel till skolan och atmosfären påminner om en välsorterad musikaffär, med instrument i alla de utrymmen ögat når.

Just i kväll väntar Carina på medlemmarna i orkestern Bonntas. En grupp hon började spela med i på 1970-talet, då en 14-årig Carina hanterade orgel.

- Jag fick min skolning av Britt-Marie Kallin på gitarr som tio-åring. Jag spelade i Mogitas. Rigmor Jareholm lärde mig hantera orgel.

-Under 1970-talet rådde dansmusikens guldålder. I Ovansiljan fanns inte mindre än sju dansband med unga medlemmar. Ingen i Bonntas hade körkort. Våra föräldrar körde oss till 3-4 spelningar i veckan under min gymnasietid. Många gånger till Norge.

Carina är uppvuxen i Dalahästens mecka Nusnäs.

- Där gjorde jag i femårsåldern karriär som fotomodell. Jag var klädd i folkdräkt och turister fick fotografera mig när jag satt på en dalahäst. Det blev fem kronor per turistbuss, plus ibland rikligt med dricks.

Efter gymnasiet började Carina måla dalahästar. Hon hann bara kurbitsmåla några veckor. Musikdirektör Jörgen Lidberg ringde upp och bad Carina att hon skulle undervisa i gitarr och andra instrument på den kommunala musikskolan.

Det gjorde hon fram till för sju år sedan. Då fick Carina en förfrågan från gymnasiet om att bli musiklärare. Efter en viss övertalning antog hon jobbet.

- Jag hade tur från början, säger hon blygsamt.

Hon tänker på att det var många musikaliska elever på skolan när hon började.

- Jag delgav dem det jag var bra på. Samtidigt gav de mig mycket tillbaka.

Under åren har Carina utvecklat Musik över gränserna, där lärare och elever framträder, till höjdarföreställningar. Hon tog även initiativet till en årlig korridorspelning.

- Ett enkelt sätt är att få alla mina musikelever att våga framträda. Vissa år har jag upp till 250. Under träningar får de mötas på samma musikaliska nivå, nöta in rytmer gruppvis för att sedan sätta ihop konstellationer.

På samma sätt skapar Carina en årlig skolkör. Träning sker i smågrupper när det inte stör övrigt skolarbete. Sedan sker en slutlig gnuggning. Vid luciafirandet förra året fanns 74 medlemmar i kören och därav många killar.

För några år sedan blev Carina inspirerad av den amerikanska filmen "Stomp" med udda rytminstrument. Bland annat startade hon en stavorkester med 17 elever, som anlitades flitigt, exempelvis i pausen under tv-inspelningen av Gladiatorerna. Carina har flera projekt på gång och hinner inte berätta allt, för Bonntas medlemmar bankar på dörren. Det är en träningskväll inför gruppens 30-års jubileum som väntar.

HANS OLANDER

Mer läsning

Annons