Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Björnrättegången klar

Annons

Hon anser brotten bevisade, trots att även hon ansåg att förundersökningen var undermålig. Försvaret gick ett steg längre; kallade brottsplatsundersökningen för urusel och yrkade att åtal och skadeståndskrav skulle ogillas.

Under tre dagar har rättegången pågått i Mora tingsrätt mot de fem jägare som sköt den legendariske björnen Untorpar'n den 21 augusti 2001.

Enligt åtalet och åklagarens vittnen kom skottet från en jaktkoja placerad intill en åtelplats. För det brottet yrkar åklagaren ansvar för grovt jaktbrott för skytten och för de båda jaktledarna.

Därifrån forslades björnen landvägen, cirka 14 kilometer, till det ställe som jägarna samstämmigt anger vara skottplatsen. De misstänks också ha städat undan spår på åtelplatsen. För den transporten är de två övriga deltagarna i jakten på Untorpar'n åtalade för grovt jakthäleri.

Den här gärningsbeskrivningen underkänns helt av försvaret, som hävdar att de fem jägarnas samstämmiga beskrivning av hur jakten har gått till, måste finna rättens tilltro.

Björnen är skjuten för drivande hundar på det ställe där den slaktades, hävdar försvararna, och pekar på att alla vittnen -även åklagarens- sagt att så kan vara möjligt.

Försvaret skjuter i övrigt in sig på den bristfälliga platsundersökningen. Det finns blod dokumenterat både där björnen sköts, enligt åtalet, och där den hittades, men inte hur mycket. Ingen undersökning av jaktkojan är gjord och inte heller björnkroppen är obducerad.

Ingen har vittnat om att något skott har fallit vid någon annan tidpunkt än jägarna uppger, inte heller har någon uppmärksammat transporten mellan de påstådda skottplatserna.

Därför, menar försvaret, har åklagaren inte mycket till teknisk bevisning att luta sig emot och har inte kunnat vederlägga vad de åtalade uppgett. Dessutom motsäger åklagarvittnena varandra och uppenbarligen talar någon inblandad inte sanning...

Knäckfrågan för rådman Åsa Nord och hennes nämnd är dock inte om björnen sköts vid en åtel eller inte, utan om det är lagligt eller ej att idka skyddsjakt på björn med hjälp av åtel.

Det har gått mer än två och ett halvt år sedan jakten. Under den tiden har åklagarna Per-Göran Persson och Kerstin Skarp var för sig funnit att någon påföljd inte inte är kopplad till förbudet och har därför avbrutit den rättsliga prövningen.

Christel Anderberg är den tredje åklagaren som är inkopplad på fallet och hon förde åteljakten till åtal för jaktbrott enligt tredje paragrafen jaktlagen. Dessutom grovt sådant.

Försvaret delar inte alls den åsikten. Det skjuter främst in sig på att Naturvårdsverket inte kan förbjuda jaktmetoder som är godkända i lag. Sådan uppgift åligger riksdag och regering.

Advokat Lars-Göran Eriksson hänvisade till den så kallade legaliseringsprincipen, som är en viktig garanti för individens rättssäkerhet, "straff eller annan brottspåföljd får icke ådömas för gärning som icke var belagd med brottspåföljd när gärningen förövades."

Rätten ska fundera på saken fram till den 28 april då domen offentliggörs. Oavsett Mora tingsrätts ställningstagande lutar det emot en fortsättning i hovrätten, vilket antyddes både från åklagaren och försvararna under rättegångens avslutning.

Till dess räknar åklagaren med att ha vassare bevisning.

Advokaterna yrkade tillsammans på ersättning med nära 570 000 kronor för försvaret av de åtalade i tingsrätten.

LARS-ERIK KLOCKAR

Mer läsning

Annons