Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Arne Hermansson

Annons

När jag mötte Arne första gången var det blicken i Arnes ögon jag minns bäst. Den speciella blick man bara får då man tusentals mil bort på ett stort och öde hav sett solen gå upp och gå ner i vågorna medan man stått på utkik och spanat mot horisonten.

I likhet med sina två äldre bröder gick Arne tidigt till sjöss.

For många år på Sydamerika, Australien, Färran Östern.

En befaren sjöman, tyvärr med tiden alltmer förstörd av alkohol och ett hårt syndaliv.

Så en natt ombord på tankbåten "John.E Hyde" mötte Arne Jesus. I stor förtvivlan över ett förfelat, nio dygn ut från Australiens kust liv, anropade han världshavens skapare och fick omeddelbart svar. Arne blev frälst och fick sin tunga skuldbörda avlyft.

Otaliga minnen från gemenskapen med Arne och hans fru Kerstin strömmar över mej.

Starkast tränger sig minnet på från försommarkvällarna, dagen före sjösättningen i Arboga.

Sättertorp låg inbäddat i den allra ljuvligaste grönska då jag kom fram efter bilresan. Vid stugknuten höll äppelträdet på att slå ut i blom. På vedbacken stod Arnes stolthet och livsverk "Lethia" uppställd på båtvagnen. Kerstin bjöd på "Jansson", enligt en tradition som utvecklats genom åren innan vi gick vi ut till "fartyget" som Arne sa och gjorde klart det sista inför sjösättningen. Göken gol för första gången och skogen erbjöd syremättad luft efter ett mindre regn. Grannen kom med sin traktor vid 20-tiden och kopplade på båtvagnen.

Allt var klart inför nästa morgons sjösättningsäventyr

Den här våren blir det ingen sjösättning.

Efter en lång resa mot det eviga hemlandet ankom Arnes livsfakost himlen

morgonen den 19 april. Tilläggningen gick bra. Änglarna på kajen fångade vant upp förtöjningslinan som sekundsnabbt skickats iväg av en brunbränd sjömanshand.

Så blev allt tyst ombord. Maskintelegrafen ringde och visaren stannade på "Finish whit engine" (Allt väl i maskin). Arne hälsades välkommen hem av sin Herre Jesus då han hastigt gick i land.

Mina tankar går till Kerstin och familjen.

Saknaden efter min sjömansbroder Arne är stor.

Återseendet kvarstår dock.

OVE ARONSSON

Mer läsning

Annons