Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Anna Wiklund

Annons

Anna är inte längre ibland oss. Men ord blir så fattiga att försöka tolka Annas minne.

Anna hade så mycket att ge och hon delade med sig av livets erfarenheter. Men kanske minnet av Anna står där bäst, då hon barfota vandrade fram i gräset på Grejsans fäbodvall lockande på getterna, eller då hon satt vid spiselhällen och rörde i messmörsgrytan.

Vad Anna än gjorde hörde man alltid hennes nynnande sång. Till den lilla stugan i Grejsan hittade många, en del för att få en pratstund, men även för att dela livets bekymmer, alla hade Anna tid för.

Anna lämnar ett stort tomrum efter sig. Visst blev det en överraskning då Anna vid 70-årsålder satte sig på skolbänken på Mora folkhögskola och deltog i alla läsämnen, dessutom gjorde hon tillval av fiollektioner, keramik, vävning och träslöjd och då blev det både fäbodbord och skåp av den fura som Anna och Nils i unga dagar fick i lysningsgåva.

Än mer hann Anna med, på sitt läsår i Mora, hon blev något av en mor för de utländska elever som gick på skolan.

Visst klarade Anna av att följa klassen på skolresa till Nepal. Inte hade Anna ett bekymmerfritt liv, men hon delade med sig av den styrka och glädje som var hennes.

Minnet av Anna bär vi med oss.

Aina

Mer läsning

Annons