Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Anna räddade Gagnefsdräkten

Annons

Anna föddes år 1907 i major Bajors stora fastighet som en gång fanns vid Bajors backa.

-Min morfar hyrde en del av fastigheten och hade där ett skrädderi med 30 anställda. Mina föräldrar hyrde ett rum i skrädderiet innan de byggde ett eget hus på Tallbacken, berättar Anna.

Hennes mor var, liksom morfadern, en duktig textilarbetare, något som gått i arv, inte enbart till Anna, utan även till hennes syster Gunhild, 93 år. De båda har alltid kallats Sund-flickorna, något som Anna absolut inte har något emot.

- Det är inte så dumt att bli kallad flicka, säger hon och skrattar.

Systrarna sydde klänningar fram till 1941, då deras mor gick bort.

- Då började vi att sy Gagnefskläder. Det var nog tur att vi gjorde det, annars hade dräkten inte funnits kvar i dag, berättar Anna, som blev änka 1952 och därefter fick sitt levebröd av att sy. Hon kunde arbeta från sex på morgonen till tolv på natten.

- Det var så roligt, men lönen var inte särskilt stor. Det kunde bli fem kronor i timmen, berättar hon.

Hon arbetade med dräkter ända fram till 80-årsåldern och höll under 1960- och 1970-talen även sömnadskurser och lärde upp närmare 80 personer.

Numera syr hon inte. Kroppen har sagt ifrån.

- Händerna är duvna, jag kan knappt hålla i synålen, så nu får det vara. Men jag saknar arbetet, säger hon.

År 1993 fick systrarna kommunens kulturpris för sitt mångåriga arbete med dräkten.

Om händerna är duvna, så gäller det inte för huvudet. Anna är fullt klar och hänger med i vad som händer. Hon har starka synpunkter på Kyrkbrons nya utseende och hon gillar inte att julottetraditionen är på väg att dö ut.

- Gamla bron var vacker. På den nya ser man bara de vita pontonerna, säger hon.

Hon berättar att hon under 50 år sjöng i kyrkokören och därefter i 20 år i pensionärskören.

Hennes lärare i Kyrkskolan Oskar Mohlin hörde henne sjunga och erbjöd henne en plats i kyrkokören, något som hon med stolthet accepterade.

- Nu har jag fått något åt halsen, så nu avstår jag från att sjunga, säger den ovanligt pigga 95-åringen, som trots allt inte på något sätt vill bli firad på sin högtidsdag.

GÖRAN FAGERLUND

Mer läsning

Annons