Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Anna Johansson död

Annons

Anna Johansson, Nedre Heden, Insjön, avled den 12 juli i en ålder av 92 år. Hon var född och uppväxt i byn Gröntuv i Gagnef, dotter till Back Olof Eriksson och hans maka Kerstin, född Bäck Andersson. Hon var näst äldst av fyra syskon.

När hon bara var 10 år blev hon moderlös och fick därför tidigt lära sig sköta hushållssysslor med mera. Bland annat lärde hon sig att sy. Trots att hon hade läshuvud fanns det inga möjligheter för henne att fortsätta läsa efter folkskolan. Hennes dröm var att utbilda sig till lärarinna. I stället fick hon arbeta som hembiträde och var bland annat en tid anställd i den blivande författaren Ove Husars hem samt hos den nyligen avlidne kyrkohistorikern Bror Walan.

I slutet av 1920-talet reste hon till Stockholm med sin jämgamla moster för att arbeta några år vid Gustafsbergs porslinsfabrik och sedan vid semesterhemmet Borgen i Danderyd. Hon arbetade också i disponentfamilj på Lilla Alby gård i Sundbyberg. Överallt var hon uppskattad för sin arbetsvilja och -förmåga, inte minst för sitt gladlynta, pålitliga och rättframma sätt.

Hon gifte sig 1937 med typograf John Johansson och flyttade till Insjön. Under 1938-1945 födde hon fyra barn. Familjen flyttade in i eget hus 1946. Förutom alla hushållsgöromål och trädgårdsarbete hann hon även med hemarbete från tryckeriet med framför allt Clas Ohlsons och numera Tysklinds årliga kataloger. Hon fortsatte att sy åt familjen och många andra och började använda en del av fritiden att utveckla sitt intresse för bangolf inom IMGK Insjön, där hon var medlem. Genom åren har hon vunnit en samling av pokaler och priser. Förutom denna hobby läste hon mycket framför allt skönlitteratur och var en flitig besökare på biblioteket, hon unnade sig också vissa filmbesök på dåvarande Sangbiografen när hennes älsklingsromaner visades.

I slutet av 1950-talet arbetade hon en tid som banvakt vid järnvägsbron i Insjön. I mitten av 1960-talet, när maken pensionerats, tog hon anställning vid Ahrnebergs fabrik och slipade träljusstakar.

När hon blev änka 1970 drabbades hon även av sjukdom som hon fick dras med resten av livet. Hon lade nu ner en stor del av sitt engagemang i politiken och den Socialdemokratiska kvinnoklubben. Rättvisa hade alltid haft en framstående plats i hennes liv och hon fick nu tid att sätta sig in i det politiska handläggandet. Nu började också barnbarnen att komma och de var alltid välkomna till farmor och mormor Anna för att få del av hennes gästfrihet.

Det var inte bara de egna barnen och barnbarnen som låg henne varmt om hjärtat. Det var alla barn som hade det svårt och hon var fadder och ständig bidragsgivare till föreningar som arbetar för barns bästa.

Trots sjukdomen och svikande krafter fortsatte hon med mod och inre styrka att sköta sig, hus och trädgård så länge hon kunde. Först de senaste tre åren blev hon tvungen att anlita hemtjänsten med följande vård på Björkbackens servicehus.

Efter ett långt liv fyllt av såväl svårigheter som upplevelser av framgång och glädje insomnade hon stilla i sin äldsta dotters famn. För oss som fick leva nära henne och tagit del av hennes omtanke och omsorg lever hon kvar i våra hjärtan som en ledstjärna. Hon var en tusenkonstnär och är och förblir vår symbol för värdighet, heder, rättvisa, uthållighet och sist men inte minst kärleken.

Mamma Annas barn

Mer läsning

Annons