Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Anhörig kritisk till demensvården

Annons

- Svärmor var på väg till Uppsala - för att hälsa på sin far....

Leif Filppu är Alices svärson. Han skulle ha kunnat släppa hela historien och lämna den bakom sig.

Allt slutade ju lyckligt trots allt. Frånsett att svärmor ramlade omkull och bröt armen ute på perrongen när hon klev på tåget i Smedjebacken.

Men som en ironisk bekräftan på händelsen kom några dagar senare en räkning på 150 kronor från Bergslagsjukhuset i Fagersta dit polisen körde henne.

Sjukhusräkningen blev på sätt och vis droppen för Leif Filppu. Det här var inte första gången svärmor var på rymmen.

Han samlade mod i några veckor. Sedan bestämde han sig för att dela med sig av den här historien, till andra anhöriga - och till beslutsfattarna som han anser bär ansvaret.

Han förklarar varför det är han och inte hans hustru, Alices dotter, som tar klivet ut till offentligheten.

- Hon klarar inte av att prata om det här, hon blir så upprörd och ledsen.

Leif berättar om de oroliga timmarna den där onsdagskvällen i februari när beskedet om rymningen kom från Allégården.

- Vi åkte runt med bilen i Smedjebacken och Morgårdshammar och letade.

- Jag såg framför mig att vi skulle hitta henne i en snödriva, ihjälfrusen.

- Det var ju minusgrader ute, och hon hade bara en tunn kappa på sig.

Det desperata sökandet gjorde att de hamnade nere vid järnvägsstationen.

- Där hittade vi hennes korg, den var trasig. Då förstod vi att hon satt på tåget.

På tåget hade personalen anat oråd när det stod klart att Alice inte hade några pengar på sig. Polisen i Fagersta informerades att den försvunna kvinnan satt på tåget och väntade vid järnvägsstationen.

Leif och hans fru kunde andas ut. De satte sig i bilen och åkte ner till Bergslagssjukhuset för att hämta hem Alice.

- I bilen hem grät svärmor och sa att hon skulle försöka vara snällare i fortsättningen.

Leif ler en aning vid minnet och berättar att han förklarade för sin svärmor att han inte var arg och att det inte var hennes fel.

- Det är beslutsfattarnas fel att det här så här. Tryggheten för de dementa försvann när kommunen lade ner demensboendena.

Han är samtidigt noga med att understryka en sak:

- Ingen skugga ska falla på personalen vid Allégården. Dom gör sitt yttersta för att räcka till.

- Jag beundrar personalen för att dom orkar.

Karin Mannheimers tv-serie Solbacken: avd E tycker Leif ger en träffsäker bild av verkligheten.

- Handlingen skulle lika gärna kunna vara hämtad från Allégården i Smedjebacken.

I efterhand har Leif lyckats få en ganska klar bild över hur Alice lyckades ta sig ner till järnvägsstationen.

- Hon kan ge ett påfallande redigt intryck. Hon är trots sina 90 år pigg i rörelserna och kan verka hur klar som helst i tanken.

Att hon lyckades få hjälp med att beställa taxin var därför inte konstigt menar Leif.

- Det var tur att hon inte fick med sig pengar, taxinotan klarade hon med sitt färdtjänstintyg.

- Om hon hade haft pengar, och om hon inte hade ramlat omkull och inte lämnat kvar korgen som gick sönder i fallet vet man ju inte hur långt hon kunde ha kommit.

Fotnot: I morgondagens tidning berättar personalen på Allégårdens avdelning service 1 om hur de upplever sin arbetssituation.

HARRI KRIIKKULA

Mer läsning

Annons