Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Älskade pelargon

Annons

Nästan alla äger eller har ett förhållande till en pelargon.

Kärast är den blomma som gått i arv. Mormors rosa, farmors rosenpelargon eller mosters vita. Värdefullast blir den pelargon, som med släkt och vänner omhuldats, bevarats och vandrat genom decennier. När pelargonen blommar i våra soliga fönster skapar den blomsterlycka.

På 1700-talet odlades pelargonen som exklusiv orangeriväxt hos förmögna svenskar. I dag ståtar pelargonen i så gott som varje fönster.

Pelargonälskare fick sitt verkliga lystmäte när Pelargonsällskapet under världsarvsdagar dukade upp allsköns sorter vid Falu gruvas trädgård.

Där ståtade rara Mårbacka, stolta Lord Bente, tulpanpelargoner, Torsångs-, Älvdals- och Dalapelargonen tillsammans med klassikern farmor och mormors rosa och vita. Folk kom, såg, beundrade, bytte, köpte och letade blomhistoria.

Kär blomma har många namn. "Pelargonfolket" beundrade Stina, Signe, Kotylidonis med grov stam och vita blommor, doftpelargon, engelsk pelargon i rött, vitt och mörkaste sammets-purpur.

Pelargonen finns i tusentals varianter och varje blomma blir med rätt skötsel förföriskt vacker.

Pelargonen har en stolt historia. Kerstin Rapp och Gud- run Forsman, i dalaavdelningen för Pelargonsällskapet noterar att det råder intensiv rusch ef- ter gamla svenska "gonior".

Kerstin är galen i sina 300 pelargonior.

- Lägenheten är som ett växthus, pelargoner överallt. Samlandet började på en trädgårdsmässa. Nu köper, byter och odlar jag av hjärtans lust.

- En bra pelargon ska vara livskraftig. Den ska skötas, pysslas om med ny jord på vårkanten, gödslas och knipsas. Och när den blommar, åh, vilken prakt, man kan aldrig se sig mätt!

Mer läsning

Annons