Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Allmän värnplikt - en fiktion

Annons

Regeringens nya försvarsproposition stadgar att alla värnpliktiga som inte inkallats till repövning under de senaste tio åren tas bort ur krigsorganisationen. Drygt 50 000 försvinner därmed från det militära försvaret. De som fortfarande vill göra en insats har förstås möjlighet att gå in i hemvärnet.

Möjligheten att hyggligt snabbt återupprusta försvaret till dess gamla styrka i händelse av kris och krig blir nu ytterligare begränsad. Huvudorsaken är att försvaret måste spara pengar. Tidigare avveckling av såväl freds- som krigsförband har inte gett tillräcklig besparingseffekt. Avrustningsbyråkratin var dyrare i drift än beräknat.

Svenska folket får väldigt litet värnkraft för de 40 miljarder, som försvarsbudgeten kräver.

Nedrustningen avslöjar obarmhärtigt den tomma retoriken i regeringens och centerns tirader om fortsatt alliansfrihet. En alliansfri stat kan inte stå militärt avlövad i denna grymma värld. Den nuvarande svenska försvarspolitiken är en god garant för att folkpartisterna kommer att få rätt. Vid kris- och krigshot kommer Sverige omedelbart att ty sig till Nato, därest EU inte inrättat ett eget Europaförsvar, vilket för närvarande förefaller mindre sannolikt.

Natomedlemskapets främsta fördel är att Sverige inte längre behöver hålla ett stort och dyrt eget flygvapen. Flygstyrkorna kan mycket väl finnas någonstans i Centraleuropa och på kort tid flyttas dit de för tillfället bäst behövs. Arméförbanden däremot måste däremot alltid rekryteras nationellt för att ge tillräcklig yttäckning. Sverige har emellertid gjort rakt motsatt prioritering - man bibehåller sitt flygvapen och minimerar armén.

Sannolikt har industripolitiska faktorer kring JAS-projektet spelat en avsevärd roll i sammanhanget.

Mer läsning

Annons