Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Allan kämpade på finska sidan

Annons

Sirland, som numera bor i Visby, anmälde sig att bli frivillig i finska vinterkriget, ett krig som närmast glömts bort bland folk i dag.

1939-1940, hamnade han i Torneå, men tvångs-

placerades för att organisera fältpost.

Kriget blåstes av omgående och Sirland utbildades till instruktör för biltrosschefer, chaufföärer och mc-ordonanser.

När fortsättningskriget utbröt den 25 juni 1941 vidtog han två åtgärder.

Han berättar:

- Jag skrev två brev. Ett till svenska ÖB om ansökan om hemförlovning med tillstånd för vistelse i Finland som krigsfrivillig. Och ett till marskalk Mannerheim med förfrågan om att bli intagen som frivillig på lämplig tjänst i finska armen.

Svenska ÖB lämnade klartecken. Och Allan Sirland åkte till Finland. Han placerades i Andra kompaniet under kapten Murray och hamnade i Hangöfrontens h-avsnitt. Han fanns nu i det klassiska JärPsto1.

Han var mycket nära att dödas vid den tiden, sedan tre granater landat vid det nedgrävda sjukvårdstältet.

- Jag sov där efter en strapatsrik patrullfärd under natten. Men jag hade rest mig och stod vid tältstången när en granat träffade stången. Jag klarade mig. Men min ryggsäck blev illa tilltygad. Flera av mina kamrater skadades och två dog, berättar Allan Sirland.

Han skriver också i en minnesskrift om en skenmanöver man gjorde för att få fienden att tro att man förfogade över tanks, som grupperade sig till anfall. Först ryckte man fram med bandtraktorer som saknade ljuddämpare. Sedan drog man tillbaka vagnarna - och då var ljuddämparna ditsatta igen - samtidigt som allt artilleri på Hangöfronten spelade upp. Kanske var det detta skenanfall som fick ryssarna att på allvar planera för att lämna Hangö.

Även denna gång hade Allan Sirland tur.

- När vi samlat upp oss konstaterades att en finkalibrig träffat kula förarstolens ryggstöd, men den hade inte kraft att tränga igenom plåten i ryggstödet. Jag hittade kulan i bilens (Ford-Eiffel) lastutrymme och jag har den fortfarande i förvar, säger Sirland vidare.

Den svenska Hangöbataljonen - 800 man - avrustade. Marskalk Mannerheim kom i svår snöstorm och tackade. Men Allan Sirland hade ingen tanke på att lämna Finland för kriget fortsatte ju. Men så blev det ändå.

Han fick en treveckors-

permission och åkte hem till Sverige. Med på resan fick han två rikssvenskar, som var satta under arrest. Dessa två personer skulle Sirland överlämna till polisen i Stockholm, vilket han också gjorde.

Men besöket hos polisen gjorde att det kom i dagen att Sirland var efterlyst av svenska militärmyndigheterna.

Anledningen var att han inte inställt sig på Dalregementet i laga ordning.

Misstaget, som berodde på att militärmyndigheterna aldrig fått meddelandet att Sirland tillhörde JärPsto i Finland, redde ut sig. Han slapp åka till Falun med poliseskort och slapp ställas inför krigsrätt.

Men permissionen förde med sig att han förbjöds återvända till krigstjänstgöringen i Finland.

- Motiveringen var att jag gjort mitt vid fronten och att andra kunde ta över. Jag ångrade bittert att jag ansökte om permission, säger Allan Sirland, som efter det utbildades inom säkerhetstjänsten och blev kapten.

1944 skickades han till Gotland, för att hämta delar av Lettlands guldreserv. Sirland hade beställt resa med farftyget Hansa, som torpederades av en rysk u-båt och sjönk. Men Sirland åkte - av en tillfällighet - redan dagen innan. Hans bagage gick dock till botten.

Hans militära bana avslutades i juni 1945. Han gifte sig med en gotländska. Hans storfamilj består av 20-talet medlemmar.

Vad lärde han sig av tiden som frivillig i Finska kriget. Massor. Han berättar:

- Jag träffade nästan utan undantag stora, fina personligheter bland befäl till menig. Med facit i hand vet jag att det jag lärde mig i Finland har varit till ovärderlig nytta för mig.

Allan Sirland bor på Gotland och arbetade vid Cementa i många år innan han startade ett bolag, Siral.

Han har fått förmånen att leva ett långt och rikt liv, även om förutsättningarna kanske inte var de allra bästa: fyra månader gammal miste han sin far, översten Freddie Land, som stupade 1918 i Namur i Belgien.

PER MALMBERG

Mer läsning

Annons