Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Åke släpper aldrig korven

Annons

Åke känner inte alla i Borlänge. Men ganska många. Kanske fler än de flesta gör. Han har lätt att få kontakt med folk, och är öppen som en bok. Det är aldrig långt till ett skratt.

När man träffar honom första gången infinner sig känslan att man varit bekant länge.

BT möter en av de riktiga eldsjälarna i Dalarna som ställer upp för många. I villan på Kahnsgatan finns många bevis på uppskattning. Som utmärkelsen "årets Borlängebo 1998".

En titt bakåt i tiden och man inser att Korv-Åke kan få saker att hända. Men kampen för att rädda Goman-fabriken i Borlänge var förgäves. Den lades ned 1992 trots att många miljoner invester-ats och som fackordförande hade han tagit strid. Alla trodde jobben var säkra - nedläggningen kom som en chock.

- Jag hade ju ett säkert jobb. Mat måste ju folk ha.

Men för att ta det från början. Hans första riktiga korvkontakt, förutom de han ätit förstås, var långt ifrån en höjdare. Han skulle förhöra sig om möjligheten till anställning, när han första gången klev in i fabriken. Den lukt som slog emot honom var allt annat än aptitlig. Den kunde fått vem som helst att vända om. Ett möte som nog aldrig glöms:

- Det luktade, de kokade grisskalle. Och det var ett ljud utan dess like. Här blir jag inte gammal. tänkte jag.

Men Åke Eriksson hade fel. Många år i branschen väntade. Först som lärling innan han efter tre år fick fullt betalt.

1976 blev han ansvarig för korvtillverkningen hos Goman i Borlänge. Med allt vad det innebar. Som när han i all hast på julafton fick rycka ut och fixa 400 julkorvar. Många Borlängebors julbord var räddat.

Efter Gomantiden blev det korv på andra håll. En utbildning gav funderingar på att starta eget i branschen, men Åke avfärdade tankarna efter att ha insett att flera miljoner måste investeras. I dag är han glad att han inte slog in på den banan.

Han kom att ägna sig åt annat. Som att sätta fart på a-kaféet, en träffpunkt för arbetslösa. I dag är han anställd i omsorgen, vid kooperativet Puffen som bakar, skottar snö, klipper gräs och annat. Men korvbiten finns kvar. Liksom smeknamnet. Inte många vet att han brukar förse stats- minister Göran Persson med prima hästkorv. Och vid travtävlingar brukar han ha hästkorv från Gustafs med sig. Inte för egen vinning. Mera för den mänskliga kontaktens skull.

Det här med korv släpper han nog aldrig. Att vara ute och "dema" i butiker är något som står högt i kurs:

- Jag tycker det är skitkul att prata om korv. Och kring jul brukar jag känna, "vad kul det skulle vara att fläta lite prinskorv".

Få har nog ett så händelserikt liv som Åke. I Borlänge är många tacksamma för engagemanget. Inom hockeyn, inom Tunabro, Brage och gymnastiken. För att nämna några. Bingolotter har han sålt i tio år, men väntar ännu på att få leverera den där riktigt stora vinsten. Med lite tur, eller rättare sagt en oerhörd massa flax, kanske det kan bli den lott tidningens team köpte med sig hem.

Tippar gör han. Svarar bland annat för andelsspel. Den stora vinsten ska väl komma, förr eller senare. Varje helg kör han också dagens dubbel ihop med Anders Pettersson, i dansbandet Lasse Stefanz. Bandet är hans stora favorit och har varit det i många år.

- Många säger att dansbanden låter lika allihop. Men så är det inte, säger Åke som gärna buggar eller svingar sina lurviga på annat sätt på dansgolvet.

Och allra helst då till Lasse Stefanz. Men visst finns fler favoriter. Ute på danser träffar paret Eriksson mycket folk. Åke och hustrun Gun har fått många vänner runt om i landet. Inte minst då medlemmarna i Lasse Stefanz. Faktum är att Åke på en av bandets stora medlemsfester fick chansen att sjunga med gruppen. En upplevelse som heter duga:

- Roligt att få känna musiken bakom sig.

När de firar 30-årig bröllopsdag i mars är funderingen naturlig. En kryssning med dansmusik, vilka som spelar är lätt att gissa. Travet är ett annat stort intresse. Något den kompletta travtallriksamlingen på väggen vittnar om. Ett kul minne är när han var delägare i en häst, Goman Go, och fick se kusen springa på Solvalla. Han satt och käkade tillsammans med andra hästägare.

När det skulle spelas satsades både 40 000 kronor och 100 000 kronor av personer runt omkring.

- Jag hade tänkt sätta en 50-lapp, men vågade inte gå och spela... Och vilka bilar som stod utanför. Jag tänkte att de kommer säkert och bogserar bort min.

Även om en sjukdom tvingat honom att trappa ned sitt engagemang en aning finns glädjen i att kunna göra en insats kvar. En riktig eldsjäl med andra ord:

- Att bara ge fasen i allt, det är nog svårt.

Så i sommar är sannolikheten stor att Borlängeborna får se Korv-Åke som Glass-Åke under Dalecarlia cup. Och nästa vinter som tomte i Gylle med sin 1800-talspäls. Och som andelstippare, och som engagerad i idrotten, och som snöskottare med Puffen, och i många andra sammanhang.

Helt enkelt som Korv-Åke.

JERRY BRODIN

Mer läsning

Annons