Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Agneta kränkt och sårad

Annons

Den 30 juni ska Agneta Frejd och hennes make Bengt vara ute ur anläggningen. En anläggning som alla inblandade lagt ned hela sin själ i för att få den att blomstra.

Familjen är uppsagd från sitt boende utan någon som helst förklaring.

- En uppsägning av ett hyresavtal finns inget att invända emot. Men finns det ingen som helst moral hos de inblandade?

- Jag närmar mig de sextio och det är sannerligen inte bara att flytta. Vi kunde väl rimligtvis ha fått chansen till en något längre uppsägningstid? frågar sig en bedrövad Agneta Frejd.

Styrgruppen för Disponentparken sammanställer för tillfället en utredning om hur framtiden ska se ut för parken.

- Ingen av oss i den ideella Trädgårdsföreningen har fått en chans att deltaga i det arbetet. Det finns bara ett svar på varför och det är att man helt enkelt inte vill ha med oss i bilden.

Agneta Frejd är en stark personlighet liksom hennes make Bengt. Något som kanske inte alltid har uppskattats hos de lokala politikerna i Grängesberg.

- År 2001 erhöll jag det Björkmanska priset av Ludvika kommun liksom centerpartiets stora miljöpris. Om vi nu är så dåliga som tydligen vissa anser varför fick vi då priset för våra insatser i Disponentparken?

När Agneta fick uppsägningen under de sista dagarna i mars så var detta inget annat än en chock.

- Hjärtat höll på att stanna och det kändes som att hela ens livsverk gick i kras.

- Vi borde ha fått någon form av förvarning eller en dialog med ledningen för Cassels stiftelse eller kommunledningen. Att bara sparka undan benen på oss är absolut inte rumsrent.

1993 kom Agneta till Grängesberg och Disponentparken. Tillsammans med maken Bengt hyrde paret av den dåvarande private ägaren till disponentbostaden.

- Hela parken såg ut som en bild ur sagan om Törnrosa. Allt var sammanväxt och fastigheterna var förfallna liksom växthus och jordkällare.

Trots att hela området var förfallet så beslutade sig Agneta och Bengt att försöka göra något positivt åt anläggningen.

- Det var segt men vi såg att det fanns linjer till något stort och 1995 bildades Trädgårdsföreningen då restaureringen började på allvar.

De boende i Grängesberg var mycket reserverade och ifrågasättande till nykomlingarna.

- Mest stod folk och tittade genom staketet och undrade vad vi höll på med, skrattar Agneta.

- I dag är det helt annorlunda. Jag känner mig som en grängesbergare och har fått en ny hembygd.

När ägaren av anläggningen gick i konkurs 1998 sålde konkursförvaltaren Disponentparken till Cassels stiftelse. Ludvika kommun hyrde sedan anläggningen av Cassels för att Trädgårdsföreningen och makarna Frejd skulle kunna arbeta vidare med sina planer.

Långtidssjuka, personer från frivården och arbetsförmedlingen har under många år haft sin dagliga tillvaro i parken.

- Vi har haft över 200 personer anställda under årens lopp och vi har haft stor glädje av alla, konstaterar Agneta.

Runt 150 000 arbetstimmar har lagts ned i parken. Av dessa handlar det säkerligen om 50 000 helt obetalda.

- Folk har ställt upp på ett fantastiskt sätt under de här åren. Annars så skulle det inte funka.

Tillsammans med Kerstin Lindberg, 57, har Agneta byggt upp en mycket berömd köksregion. Inte minst när det gäller konsten med hembakat bröd.

- Det kommer bussar från när och fjärran och besöker oss. Trots att vi aldrig marknadsfört oss med yviga gester så har "ryktet gått" och det är vi stolta över, säger Kerstin glatt.

Telefonen ringer oavbrutet och folk vill reservera bord.

- Enbart under de senaste dagarna har jag tackat nej till fem busslaster under augusti. Det känns grymt tragiskt att vi ska behöva lämna allt i sommar.

Kerstin som varit långtidssjukskriven har arbetat i parken sedan 1998.

- Vad ska jag ta mig till nu?

Samma fråga ställer sig även Agneta Frejd.

- Dom har bestämt sig för att slänga ut oss när vi står mitt upp i allt som planerats för sommaren. Vi kommer att stanna till den sista juli men sedan är det dags att dra vidare. Problemet är bara att jag inte vet vart.

Höns, ankor, kaniner och gäss har varit det stora dragplåstret för den unga generationen. Nu måste allt avvecklas.

Det samma är fallet med de överfulla välskötta växthusen av alla plantor och växter.

- Mitt i all sorg och bedrövelse måste jag få tacka alla människor som på ett fantastiskt sätt har stöttat oss efter beskedet.

- Jag känner stor oro inför Disponentparkens framtid. Just nu känns allt så meningslöst och jag känner stor oro inför flytten, suckar Agneta med tunga steg i vårsolen.

HARALD LOHSE

Mer läsning

Annons