Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

30 år i medlut och motlut

Annons

Det var i början av 70-talet som Lindesnäsbon Henry Mattsson tog initiativet till bygget av en slalombacke och han lyckades engagera hela byn i bygget. Kommunen ställde upp med pengar, Bergslaget upplät marken och ställde även upp med maskiner och annat som behövdes för grovplaneringen av backen. Vid den tiden fanns varken anläggningen i Säfsen eller Hunflen så den nya backen i Lindesnäs var efterlängtad av alla slalomintresserade.

Den 24 februari 1972 kunde anläggningen invigas av kommunalrådet Birger Stövling som klippte det blå-gula bandet och överlämnade två svenska flaggor för att pryda anläggningen.

- I början trampade vi backen manuellt med hjälp av skidor, minns Clas Thörn som idag ansvarar för backen tillsammans med Conny Fridberg.

Intresset för backen växte lavinartat och efter något år köptes en pistmaskin och senare även en konstsnöanläggning. Vid backen startades skidskola och skiduthyrning, den lilla värmestugan byggdes ut i flera omgångar och även en servering öppnades. Ingemar Stenmarks härjningar hade gjort intresset för slalom allt större och även IF Frisk började med tävlingsverksamhet. Under flera år anordnade klubben egna tävlingar som lockade åkare ända upp på landslagsnivå. Klubbens egna åkare hade fina framgångar, bland annat genom Åsa Mårtensson som gick ända till final i Kalle anka Cup.

Efter ytterligare några år började dock svårigheterna för Lindesnäsbacken. Stenmarksyran gjorde att många nya anläggningar byggdes och plötsligt ansågs Östansbergets sluttning som för liten. Åkarna hade hittat till de nya anläggningarna som kunde erbjuda både fler och längre pister.

Det allt svalare intresset i kombination med snöfattiga vintrar ledde till att backen stängdes helt under åren 1995-99 och många trodde nog att epoken med Lindesnäsbacken därmed var över.

Lindesnäsborna var ändå av en annan mening och för ett par år sedan tog byborna tag i saken. Liften renoverades och backen gjordes på nytt iordning. Största problemet just nu är pistmaskinen.

- För en timmes pistning går det åt fem timmars skruvande, berättar Conny som därför valt att låta pistmaskinen stå.

I dag packas backen istället med hjälp av en snöskoter och det tar minst sex timmar att preparera de fyra nedfarterna.

- Målsättningen är att vi ska kunna skaffa en ny pistmaskin till nästa säsong, berättar Clas Thörn.

Trots pistmaskinsproblemet så är Clas och Conny ändå optimistiska inför backens framtid. De ständigt ökande priserna vid skidanläggningar har åter gjort Lindesnäsbacken till ett attraktivt alternativ. Ett dagkort för barn kostar inte mer än 40 kronor och för 150 kronor får de åka hela säsongen.

- Åkarna har börjat att hitta hit igen och det känns som om vi har fått en nytändning, säger Conny Fridberg.

GÖRAN DANIELSON

Mer läsning

Annons