Jag läste i DD den 4 maj om ett kränkande beteende av en handledarperson. Det är tråkigt när sådant händer.

Tyvärr går dåligt ledarskap igen nedåt i leden och relationer på arbetsplatsen bland medarbetare och har, i sig, inget att göra med praktikanter.

Däremot kan det kanske vara en sådan oro på arbetsplatsen med osäkra roller och annat, att nya som kommer in - eller de som bryter mot en gängse norm - får ta skiten.

Osäkra roller kan bero på så mycket. Släktskap och andra vänskapsrelationer bland medarbetare kan delvis påverka att rollerna blir osäkra, och att sympatier ligger än hos den ena, än hos den andra.

En del chefspersoner har svårt att hålla isär vänskap och arbetsrelationer och det gör, omedvetet eller medvetet, att man visar sin uppskattning för ett antal i arbetsgruppen, och låtsas att inte se oegentligheter.

Skvaller och skitsnack finns överallt men borde finnas mer sällan inom vården. Där handskas man nämligen med patienter direkt/indirekt och bra chefspersoner måste se ”skiten” och ta tag i detta. Orkar man inte ta tag i problemen så delegera uppåt!

Eller varför inte ta in konsulter som kan bidra till en lösning. En chefsperson som aldrig orkar borde kanske ta en time-out ett slag.

Det handlar inte bara om att kunna rabbla upp fakta som en anställd. Det handlar om att ha båda fötterna i verkligheten och förstå att samarbete och vänlighet är bättre för patientsäkerheten än att bara planera en gemensam aktivitet på fritiden.

Man kan ses och ha roligt men problemen är kvar på måndag.

"2025"