Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Ludvika

Till minne av Erik Nordström: ”En glittrande varm personlighet”

Erik Nordström: Dirigent för Grängesbergs orkesterförening, aktiv i Ludvika spelmanstrio, Ludvika musiksällskap, Dalasinfoniettan, och musiklärare i Ludvika med omnejd.

Bild: Peter Olsson

Annons

Erik Nordström var en hembygdens son och efter sin musikutbildning återvände han till Dalarna som musiklärare. Han har varit oumbärlig i vår musikvärld, och vi kan inte riktigt fatta att han nu är borta. Vad ska vi göra utan honom?

Jag mötte Erik första gången, när han började i högstadiet. Jag hade engelska i ett handikappanpassat klassrum. Redan första veckan kom han fram och undrade om jag hade prövat björksav för lederna, en oväntad fråga från en tolv-åring. Senare upptäckte jag att denna förmåga att se andra människor var typisk för Erik. Som musiklärare var Erik oerhört skicklig. Alla elever fick pröva olika instrument och någon provsång var det aldrig tal om. Musik är glädje och alla kan sjunga, var och en på sitt sätt, ansåg Erik. Han fick verkligen samtliga elever, även målbrottskillarna, att delta i sången med liv och lust. Humor och fantasi lyste igenom i allt Erik gjorde. Han ledde körsångare såväl vid skolavslutningar som under konserter på Cassels i Grängesberg och även i traktens kyrkor med kända och okända artister.

Annons

Annons

Erik var också en talangfull tecknare, och hans bilder har lockat fram många glada skratt.

Erik var också en talangfull tecknare, och hans bilder har lockat fram många glada skratt. Ett personligt minne är den hälsning jag fått varje år under advent. Erik ringde upp mig en decembermorgon då han hade lektion i en 3:a. ”Jag har en klass 3 som gärna vill sjunga en adventssång för dig”, sade han. ”De vet att du är min gamla fröken. Nu har jag har satt på högtalaren, så du kan höra dem och så att de hör vad du säger”. Och så sjöng klassen för mig, jag talade om att jag hade blivit jätteglad, vi ropade hej och ”God Jul!” och jag lade på luren. Hela dagen kändes annorlunda! Sedan dess har detta upprepats varenda år, en mycket speciell hälsning från Erik.

Verkligt rörd blev jag i julas. Erik ringde upp på samma sätt som alltid. Trots sin sjukdom höll han en adventslektion med sin 3:a och som tidigare år ringde han mig för att låta klassen sjunga en sång.

Jag blev djupt gripen. Det var sista gången jag talade med honom. Några dagar senare lämnade han detta jordiska. Vad vi alla har gemensamt är minnet av en glittrande varm personlighet med humor, någon som gjorde att man alltid log glatt efter att ha träffat honom, en person som gör att jag ler även nu, när jag tänker på honom, om också leendet är tårfyllt.

Med sorg och saknad men stor tacksamhet över att jag har fått ha honom som kär vän under så många år.

Kerstin Backman

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan
Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy