Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Vansbro

Han blev i sin hembygd sinnebilden av föreningsmänniskan och folkbildaren

Några få dygn före sin 97:e födelsedag somnade Jean Granberg in efter några få veckors vacklande hälsa, men som avslutning på ett synnerligen aktivt liv. Han blev i sin hembygd sinnebilden av föreningsmänniskan och folkbildaren med ideella mål för sin verksamhet.

När Jean i tidiga ungdomsår gick in i NTO-logen Framtidshopp, Hulån, mötte han devisen om dessa ideella mål: ”må vi aldrig upphöra att lyssna till dem; såsom en livets ledstjärna skall de då visa oss vägen framåt och uppåt.” I mer än 80 år verkade Jean mot dessa mål i den föreningen.

Jean växte upp i Skålbyn som fjärde barnet i en syskonskara på femton. Tidigt tog han på sig ansvaret som storebror med uppgifter i det arbetskollektiv som storfamiljen utgjorde under 1930-40 talen, framför allt att kapa (för hand, så klart), klyva, lägga kast, bära in ved och elda och hålla värmen i den lilla stugan. På åkrarna och i trädgården fick han lärdom om odling – och den kunnigheten låg till grund för hans jobb som trädgårdsmästare på SJ med bas i Vansbro; många är de SJ-resenärer som vittnat om de fina blomsterarrangemangen i Västerdalarna. Han arbetade kvar på SJ fram till pensioneringen.

Annons

Annons

Jean var en naturlig humanist. Han stod med båda fötterna bildligt talat i jordens mylla. I verkligheten skapade han tillsammans med Stina och barnen den finaste tänkbara trädgård nära riksvägen genom Hulån med tät och välklippt häck och gräsmatta, prunkande

blomstersängar med tulpaner, tagetes, petunia, astrar och många andra arter, det mesta sått och uppdraget till planta där hemma. Grönsaksodling var en självklarhet – tomater mognade i hans växthus fram till de sista åren.

Humanisten Jean med 6-årig folkskola och ett par veckors fortsättningsskola berättade själv att han som ung cyklade till biblioteket i Dala-Järna, där han fick hjälp att låna böcker och då framför allt om upptäcktsresor och främmande länder; det fanns nog inte någon bokhylla i

den lilla stugan, (och heller ingen garderob!) där Jean bodde som barn och tonåring.

En fin egenskap Jean hade var att som ledare förstå värdet i gemensam sammanhållning. I första rummet kom familjen, släkten och sen föreningen och därmed en hel bygd. Under de många åren i logen kom han att bära förtroendeposter som ordförande och kassör, vara bibliotekarie och ordförande i föreläsningsföreningen, starta studiecirklar, sköta vaktmästeri och bli ”allt i allo” i Ordenshuset. Han var initiativrik och kunde rätta föreningslivet efter samhällsutvecklingen.

När kommunen villa skapa träffpunkter för de äldre i byarna, stod Jean och medarbetare redo att öppna Ordenshuset i Hulån till gemenskapsträffar helt i Jeans anda. Varannan vecka under vår och höst kunde de äldre samlas kring dukat kaffebord, köpa åror och framför allt bli underhållna med sång och musik.

Annons

Kulturella inslag har alltid stått i centrum vid arrangemang i Ordenshuset. Programverksamhet följde med Jean från de första åren på 1940-talet, då föreningslivet nådde höga höjder. Jean och Stina var mycket engagerade i logemöten på söndagarna med förhandlingar, servering, program, folklekar och dans. Musikleken inom IOGT-NTO var under decennier ett återkommande inslag i Ordenshuset. Föreningen lekte, Jean kom med nötkaka och Hulån hamnade högt i den riksomfattande tävlingen.

Annons

När Musik i Västerdalarna sökte lekledare till Lekstugan i Lindesnäs, föll valet självklart på Stina och Jean.

För att återgå till åren från 2000 och framåt, så har Ordenshuset också varit ungdomsgård varannan vecka och barn och ungdomar har strömmat till Junis, där Jean blev ungdomsledare upp till 90-års åldern. Ända fram till de sista veckorna sålde Jean också bingolotter för sin förening till intressenter runt om, som han personligen besökte. Han kunde också för några år sen hämta hem en större vinst i Lottas tv-studio till föreningskassan.

Under sommarmånaderna juli och augusti har Jean genomfört Hedavandringar med bingo och tipsfrågor, som han textat med sin fina handstil och satt upp längs skogsstigen. Många frågor speglade hans naturintresse.

Naturälskaren Jean var medlem i Naturskyddsföreningen, Fågelklubben Vingarna och Älvräddarna med stort engagemang i aktionen ”Rädda Västerdalälven”.

Sommarupplevelserna under 70-80-talen som Jean gärna mindes med värme och som han fotodokumenterat med textade beskrivningar innebar vandringar i den svenska fjällvärlden och då var det bara Stina, han själv och den vackra fjällnaturen som gällde.

Annons

För sitt osjälviska arbete inom kommunens kulturliv – och dit hörde den mångåriga ”Valbumässan” runt Ordenshuset med brasa, vårtal, körsång, sill och tyta, pilkastning med mera – belönades Jean med kommunens kulturpris, och när ett naturpris också inrättades blev han den förste mottagaren.

Jean har nu nått målet för sin jordevandring. Vi sörjer honom djupt, men gläds med en hel bygd över att han har funnits.

Alf Granberg, yngre bror till Jean, med fru Anita

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan
Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy