Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Hennes respektfulla förhållningssätt gjorde djupt intryck – minnesord över Kerstin Stafås

Kerstin Stafås, född Nilsson 1938, växte upp i Skogsbo utanför Avesta och avled som tidigare meddelats i Falun i augusti. Närmast sörjande är Kjell Hedström, brodern Olle Nilsson med hustru Anna Sjons Nilsson och övrig släkt.

Kerstin började sitt yrkesliv som psykiatrisjuksköterska och bodde en tid med studiekamrater i en primitiv stuga i skogen i Säter. Hon var mycket intresserad av människor, djur och natur. Om svampar och fåglar visste hon mycket.

Hon gifte sig 1964 med konstnären Birger Stafås (1919-1989), som hade ateljé på Stavåsnäs i Lima. Där bodde även jag i många år. En rundtur med båt på Tisjön en av de första somrarna blev ett minne för livet. Att bli inbjuden till dem var alltid en glädje: Utsökt mat, livliga samtal och fantastiska solnedgångar. Bland släkt och vänner finns otaliga sådana minnen.

Annons

Annons

Kerstin var storasyster till två bröder. Hon blev chef i sjukvårdsadministrationen och slutade som chef för Dalarnas gymnasieintagning. Hon var van att bestämma, men hon var också van att ta hand om andra. Hennes närhet till barn var påfallande. I huset bredvid växte Birgers brorsbarn upp. De fick glädje av Kerstins förmåga att ge stöd, uppmuntran och uppmärksamhet: ”Hon lyssnade, och hon kunde alltid föreslå något roligt att göra”, säger Ann-Catrin och Yvonne Stafås.

En gång när jag hämtade posten hade hon besök av ett barn utan föräldrar. ”Så du är barnvakt igen”, sa jag. Hon rättade mig skarpt: ”Jag har väl aldrig varit barnvakt! Det här är min gäst.” Och så presenterade hon Per, som kan ha varit fem år. Hennes respektfulla förhållningssätt gjorde djupt intryck.

Bland gästerna på begravningen i Rättsviks kyrka fanns påfallande många barn, och många vuxna som fäst sig vid Kerstin när de var små.

Skönheten i den höstliga utsmyckningen hade hon bestämt själv, liksom musiken där hennes lillebror Olle Nilsson spelade fiol och Stefan Westberg sopransaxofon, på det ljuvligaste vis. Att urnan bars till graven i en svampkorg, dekorerad med höstlöv och svamp, gav en intensiv känsla av Kerstins närvaro.

Åsa Moberg Boije

Granne på Stavåsnäs

Nästa artikel under annonsen

Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy