Annons

Annons

Insändare
INSÄNDARE/Om att tillhöra en diskriminerad folkgrupp

Detta är en insändare.Åsikterna är skribentens egna.

Stina Myhrman klarar inte av att hantera automaten för bussbiljetter vid resecentrum i Ludvika och menar att äldre diskrimineras.

Bild: Torbjörn Granling

Annons

I Sverige finns ungefär en och en halv miljon människor som försöker leva utan att ha tillgång till dator, surfplatta eller smartphone. Det är inte lätt i ett land som gärna vill vara världsbäst på all teknik.

Mina väninnor och jag lyckades få tågstationen i Ludvika bemannad när SJ tog bort möjligheten att köpa biljetter till samma pris som smartphoneägarna betalade.

Att stationen stängdes på grund av pandemin har jag full förståelse för och jag har lydigt avstått från tåg- och bussresor sedan januari 2020.

Nu är jag fullvaccinerad och anser att jag utan risk kan träffa mina barn, barnbarn och vänner igen och givetvis hålla avstånd i alla fall, men var köper man biljetter?

För Dalatrafiks bussar finns det en automat i bussterminalen och dessutom säljer Willys enkelbiljetter, men att ta sig hem från lasarettet, Sunnansjö eller Smedjebacken går inte, för där finns inga automater eller försäljningsställen.

Annons

De somaliska busschaufförerna kan bara säga två ord: 1) Pandemi (för att de inte får stämpla ett reslustkort, ta emot kontanter eller bankkort på grund av smittorisken). 2) Smartphone (som jag inte har eller tänker köpa).

Annons

Det slutar med att de låter mig åka utan biljett eftersom tiden går och bussen är nästan tom. En gång var jag den enda passageraren mellan Sunnansjö och Ludvika. På kundtjänst har man inte hört talas om problemet. Nej, inga chefer har väl åkt buss i hela sitt liv!

Att köpa tågbiljett är också komplicerat, men med hjälp av Veronica Lindgren på Unika Ludvika fick jag köpa en pappersbiljett. Tyvärr fick en annan äldre dam som kontaktade mig inte samma service utan hon fick hjälp med biljettinköp på Grand. Jag vill inte att jag som ”kändis” ska ha några fördelar. Alla ska få hjälp i Ludvika!

För att återvända till min Västeråsresa var returbiljetten mer komplicerad att komma över. I Västerås finns ett resecentrum, men att köpa biljett där blir dubbelt så dyrt eftersom SJ fortfarande lägger på 100 kronor i straffavgift för oss smartphonelösa.

Däremot finns automater som jag naturligtvis inte klarade av. Men då dök en man i sina bästa år upp och genom att spela pajasrollen fick jag honom att framstå som ett snille.

Annons

Han hjälpte mig att trycka fram en biljett som det stod ”Pensionär, 20 år” på. Den var billig och godkändes av tågvärdinnan. Snacka om äventyrsresor!

Stina Myhrman

(Ludvika)

Annons

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy