Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

ledare liberal

Ledare: V måste ut ur regeringsunderlaget - ett ytterlighetsparti som vill göra Sverige till en socialiststat

Detta är en opinionstext.Tidningens hållning är oberoende liberal.

V:s partiledare Jonas Sjöstedt måste bedömas utifrån vilket land han vill göra Sverige till.

Annons

“Valresultatet ger en risk att ytterkantspartierna, SD och V, kan ges stor politisk makt om de ges en vågmästarställning”, sa Jan Björklund (L) i sin röstförklaring, när riksdagen röstade nej till Stefan Löfven (S) som statsminister (181214). 

Tidigare under veckan fick just den kopplingen mellan V och SD Aftonbladets politiska chefredaktör Anders Lindberg att ilskna till. “Hur kan det vara allmänt accepterat att Annie Lööf (C) beskriver V som extremister och jämställer dem med SD?” skrev han i veckan (181212).

Frågan förtjänar att tas på allvar. Som Lindberg själv påtalar har även V en mörk och skamlig historia.

Man behöver inte gå så långt tillbaka som till andra världskriget – partiet var det enda i Sverige som stödde Nazitysklands ockupation av Polen, på grund av alliansen med Sovjet – utan kan hitta grova övertramp även i relativ närtid.

Annons

Annons

Så sent som på 1980-talet tog man emot pengar från Sovjetunionen, och hade täta band med “systerpartier”, i praktiken de styrande diktaturerna, i kommunistiska länder. 

Kopplingen till sådana extrema rörelser, även om man bortser från partiets stöd till förtryckarregimer, är en parallell till SD, som grundades på nynazistisk bas ur den högerextrema grupperingen Bevara Sverige Svenskt. 

Men historia är inte allt. Det vore orättvist att lasta dagens partiföreträdare för ställningstaganden på 1960-talet. Det ska också sägas att V inte minst sedan Berlinmurens fall har ägnat betydligt mer tid åt sin historia än vad SD gjort, bland annat genom att låta ta fram en vitbok. 

SD har dessutom skakiga demokratiska värderingar än idag. Partiföreträdare drömmer öppet om Polen och Ungern, där den fria pressen utsätts för attacker från regeringarna, och där grundläggande rättigheter och rättsstatliga principer sätts ur spel.  

Det motiverar både kritik och isolering från maktens korridorer.

Men är det verkligen väsensskilt från att vänsterpartister fram till bara för något år sedan hyllade Hugo Chávez regim i Venezuela, som censurerade såväl den fria pressen som sociala medier, som attackerade äganderätten, och vars ekonomiska politik till sist ledde till en kollaps med svält som följd?

Eller att partiets företrädare försvarat diktaturen och förtrycket på Kuba? 

Annons

 I sitt partiprogram talar V öppet om att “ägandet måste begränsas” och “övergå till gemensamma former”. Det vill säga stöd för att avskaffa en grundläggande mänsklig rättighet och övergång till en planerad ekonomi.

Annons

En svängom under Nobelfesten må vara trevlig, men de övriga partiledarna (här Annie Lööf) må tydligt avvisa ytterlighetspartiet V när det kommer till att tacka ja till V i regeringsunderlaget.

Rent sakpolitiskt får detta sägas vara den mest extrema åsikten som finns i ett svenskt riksdagsparti. Här kan man verkligen börja tala om ett totalt systemskifte av samhället.

V bör trots detta inte jämställas med SD. Till skillnad från SD har V i allt väsentligt gjort upp med sin historia, och bevisat att de är ett parti som står på demokratisk grund. Det arbetet har SD fortfarande framför sig. 

Men att det dras paralleller mellan de två partierna? Det är varken konstigt eller orättvist, utan något både V och Anders Lindberg får leva med.

Vi må vara klara med det förflutna, men det förflutna är inte klara med oss.

Joakim Broman

LÄS MER: Jens Runnberg: Visst är V ett ytterlighetsparti - anmärkningsvärda exempel finns i Dalarna

Nästa artikel under annonsen

Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy