Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Lugnet-Högbo

Recension: Sabaton värmde publiken med eldkastare och känslor

Sabatons hemmaspelning innebar ett skiftbyte i hårdrocksfabriken. Trots en del svackor var det en tajt och energifylld konsert med extra mycket känslor.

Sabaton stängde årets festival med dunder & pyrobrak.

Bild: MICKE GUSTAFSSON/FOTO-MIKE

Annons

Sabaton är inte bandet som ändrar i sin manual i första taget, men de har bytt ut den tidigare obligatoriska introlåten The Final Countdown mot en egen förinspelad version av You're in the army now. God idé.

När det äntrat scenen drar de igång med den effektiva öppningslåten Ghost division. Efter den lika hårda käftsmällen Carolus Rex blir det ett smakprov från den rykande färska skivan The Last Stand. Säckpipor i all ära, men Blood of Bannockburn är dessvärre ingen höjdare.

Produktionen kan man dock inte klaga på. Bakom bandet illustreras låtarna på en gigantisk skärm och på scenen brinner och smäller det konstant. Samtliga medlemmar gör sitt för att bjuda på en energisk show – utan att tumma på det musikaliska. Sångaren Jocke Brodén har – som vanligt – en hjärtlig kontakt med publiken. Han blev extra känslosam när det var dags att berätta om förändringarna som stundar i bandet.

Annons

Annons

För det blev ju en speciell Sabatonspelning den här festivalen. Den ena gitarristen, Thobbe Englund, hade tidigare aviserat att spelningen på Sabaton Open Air skulle bli hans sista efter drygt fyra år med bandet. Sabaton hedrade honom med en kavalkad bilder och filmsnuttar där han figurerade i mer eller mindre pinsamma ögonblick som innefattade både alkohol och bar hud.

Mer än något annat visar en sådan grej att Sabaton fortfarande har självdistans och barnslig humor och det är uppfriskande.

Förutom de två inledande låtarna var kvällens höjdpunkter Resist and bite (där Jocke fick spela gitarr) och Cliffs of Gallipoli. Den poppiga Shiroyama sticker ut bland de nya låtar som spelas och är ärligt talat den enda av dessa som håller måttet.

Under Resist and bite blir det också dags att bjuda upp bandets nye gitarrist Tommy Johansson på scenen. Han blir kvar konserten ut och får till och med sjunga solo – som ett extra hårt test – på Gott mitt uns när Jocke tar en paus.

Kvällens märkligaste är nog En livstid i krig. Låten handlar om – som jag tolkar det – en soldats meningslösa offer. Han ger sitt liv för fosterlandet, men ingen varken bryr sig eller tackar honom. Han var en bricka i ett maktspel. Till denna grymma och bistra text serveras bilder på vackra svenska landskap, älgar, lekande björnar, fåglar. Krocken mellan denna rörliga turistbroschyr och låtens budskap blir lätt bisarr. Nåväl, en klämmig och svulstig ballad med klara melodifestivalkvalitéer är det ändå.

Annons

Inom vissa hårdrockskretsar torde Sabaton ha marginellt högre status än Takida, men de har liksom dessa odlat kontakten med sina fans och slitit för sin framgång. Det måste man respektera. Och att det har betalat sig visar stämningen när de bjuder in till sin hemmaplan.

Annons

– Vi är fortfarande ett lokalt band när vi spelar här, säger Jocke.

Det har han helt rätt i, trots att folk från trettio länder finns på plats.

Bild: MICKE GUSTAFSSON/FOTO-MIKE

Bild: MICKE GUSTAFSSON/FOTO-MIKE

Bild: MICKE GUSTAFSSON/FOTO-MIKE

Bild: MICKE GUSTAFSSON/FOTO-MIKE

Bild: MICKE GUSTAFSSON/FOTO-MIKE

Sabaton

Sabaton Open Air, Falun, 20/8

Betyg: 4/5


Anders K Gustafsson

023-935 43
anders.gustafsson@mittmedia.se

Nästa artikel under annonsen

Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy