Håkan blev ingen jägare Nu har han dokumenterat alla älgjägare i Malung
Håkan Olsén med sina rötter i Malungs finnmark har både gener och traditioner för att vara jägare och även tjuvjägare. Men han blev varken älgjägare eller tjuvskytt som sina förfäder. Han blev fotograf. Nu har han i en bok dokumenterat samtliga 33 älgjaktlag i Malungs socken, mellan Malungsfors och Tyngsjö.
Relaterat
Det finns cirka 1 300 älgjägare i Malungskretsen. Nästan alla har kommit med på bild i Håkan Olséns nya bok "Älgjägarna".
Olsén har besökt alla jaktlagen under de senaste två åren, tagit lagbilder och sedan har han berättat en historia från vart och ett av jaktlagen.
– Någon i varje jaktlag har fått ge sin egen tolkning, sin egen jakthistoria, minnen, osannolika upplevelser, om jakt både bakåt och framåt i tiden, social gemenskap, glädje och skratt, oro och förtret. Sanningshalten i historierna kan inte alltid garanteras, säger Håkan Olsén.
Bakgrunden till boken är att Håkan under många år varit ute på älgjakter och fotograferat det som pågått i markerna, på passen och i jakstugor.
– Och då har jag fått höra otaliga jakthistorier och berättelser, den ena mer fantastisk än den andra. Många jägare har minnen och upplevelser, som de vill berätta, och riktigt allt har inte gått att återge i tryck. Jag tyckte det skulle vara roligt att förmedla en del av detta, säger Håkan.
Här kan man nu läsa om legendariska jägarprofiler som Spik-Julius och Torris Lars. Eller om enögde jägaren som sköt så mycket bom att man funderade på att han i upphetsningen glömde av sig och siktade med porslinsögat.
Det är många roande berättelser, inte minst om Håkans egna tjuvjaktserfarenheter från barndomen på finnmarken.
Redan som 12-åring fick han sin första (och sista) chans att tjuvskjuta en älg.
– På den tiden sköt man en älg vid behov för matens skull. Jag fostrades tidigt i den bästa av skolor för tjuvjakt. Fick lära mig skjuta innan jag började riktiga skolan.
– Mamma var skeptisk och varnade för att det skulle gå på tok, att jag en dag skulle hamna i fängelse. Kött i boxen behövdes, men tjuvjakt kunde gubbarna ägna sig åt.
– Jag var tolv år när pappa tyckte det var dags. Vi var ute med bilen på finnmarken. På 20 meters håll stod en älgko och pappa gav mig älgstudsaren. Skjut du, sa han.
– Med mammas varningsord ringande i öronen sköt jag avsiktligt en halv meter över. Sedan åkte vi hem under tystnad.
– Boken får bli mitt bidrag till det som aldrig blev på riktigt, säger Håkan.
