Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tack och lov för byråkratin

/
  • Peter SantessonBOKLÄSARE...som vill att e-böcker inte ska ha högre moms än pappersböcker

Annons

Med rätta upprörs folk över att de afghanska tolkarna riskerar att överges när Sverige lämnar landet. Varför inte bara ge dem asyl i Sverige? Ska det vara så svårt? Märkliga beslut beror ofta på att formaliteter styr över innehållet.

Det är inte första gången. Ett tidigt exempel är den påsk då ståthållaren Pontius Pilatus skulle hantera Jesus. Pilatus själv ansåg inte att Jesus gjort sig skyldig till något märkvärdigt och ville nöja sig med en uppsträckning. Men rådande påsktradition påbjöd att en fånge denna helg skulle friges enligt folkets önskemål. Folkhopen ville att den illegale kombattanten Barabbas skulle få löpa. Regler är regler. Pilatus fann sig bunden av proceduren.

Fler än Guds son har fallit offer för byråkratin. Hästar har råkat illa ut. År 1994 fick arméchef Åke Sagrén tre fullblod i gåva av sin kollega i Pakistan. Utrikesdepartementet underströk att det skulle vara en skymf mot Pakistan att avvisa gåvan. Problemet var att det rådde importförbud på asiatisk häst. Estland lovade Sagrén att ställa upp med karantän, och Tez, Sardar och Sher Dil stuvades in i ett Herculesplan. Men esterna svek och planet tvingades i stället landa i Byråkratsverige. Jordbruksverket var obevekligt och arméchefen förtvivlad. De fullt friska djuren avlivades, och kadavren eldades upp som varande riskavfall.

I Pakistan blev premiärminister Benazir Bhutto rasande. Beslutet var galenskap. Elda upp dessa vackra djur?! Vem bestämmer i Sverige? Uppenbarligen inte arméchefen eller UD. Men nej, inte heller några hästhatare på Jordbruksverket. Det ogripbara väsen som tvingade fram beslutet kallas lagstiftning.

Kanske var det lite talande att Bhutto var oförstående. I civiliserade länder utövas den offentliga makten under lagarna. Beslut och nya regler måste fattas i enlighet med gällande regelverk. På det viset binder staten inte bara medborgarna genom lagen, utan också sig själv. Tack och lov.

Lagstyre har vi på gott och ont. Å ena sidan blir staten inte smartare än regelverken tillåter, vilket betyder att den emellanåt blir dum i huvudet. Å andra sidan – och det är det viktiga – blir staten förutsägbar och kontrollerad, inte en klubba som kan svingas godtyckligt. Det är en förutsättning för ett välfungerande vardagsliv. Frustrerade begär vi att stelbenta beslutsfattare ska sluta krångla och bara fixa. Men friheten att fixa blir nästa dag friheten att trixa.

Slutsatsen är inte att tolkar måste överges och hästar avlivas. Men bra beslut kräver rätt regelverk. Mödosamt, men värt det.

Annons
Annons
Annons