Med två forwards kom spelglädjen
Det krävdes ett kortare serieuppehåll, diskussion(er) om spelsystem mellan tränare och spelare, där det var högt i tak, och plötsligt hade under vårsäsongen trista, tråkiga och många gånger fega Brage förvandlats till ett piggt, hungrigt, offensivt gäng fyllt av självförtroende.
Relaterat
För det vi fick se mot Halmstad var hur den fula ankungen hastigt och ack så skönt förvandlats till en vacker svan.
Tidigare är vi många som besviket lämnat Domnarvsvallen. Nu hade åtminstone jag ett stort brett leende på läpparna efteråt.
Första halvlek var Brages klart bästa för säsongen.
Den andra fullbordade bara intrycket av en grönvit kanoninsats!
Det har snackats en hel del om spelsystem hit och spelsystem dit.
Sifferkombinationerna har varit många, men oavsett har spelarna verkat vilsna, och i många fall osäkra på vad som förväntats i deras roller på planen.
Mot Halmstad var det 4-4-2 som gällde. Då kom islossningen...
Jag har ofta, likt en papegoja, tjatat om vikten av att ha två forwards på topp.
Dragan Kapcevic, matchhjälte mot ex. allsvenska HBK genom att säkert prickskjuta 2-1 på straff, har för ofta varit helt isolerad längst där framme.
Med Peter Nilsson vid Kapcevics sida fick Brages anfallsspel en helt annan dimension.
"Det är så här vi ska spela" sa en glad Kapcevic som nu är uppe i åtta mål i Superettan.
"Är du ensam på topp är det svårt att uträtta något" fortsatte han.
Det var i söndags som tränarna Bo Wålemark och Örjan Glans tillsammans med (eller efter påtryckningar från?) spelartruppen bestämde sig för att övergå till en 4-4-2-modell.
Och av spelarnas kommentarer att döma efter trepoängaren på tisdagskvällen, så finns det en stor tillförsikt inför fortsättningen.
"Början på något nytt och bra" sa en av hjältarna.
"Det var hur kul som helst" menade en annan.
Samtidigt betonades att det krävs att jobbet blir gjort - i varje match.
"Vi måste prestera vecka efter vecka. Men den här insatsen stärker självförtroendet" summerade backklippan Niklas Sandberg.
All heder också till Glans & Wålemark som lyssnat på truppen. De har lika stor del i höstpremiärsegern mot Halmstad som någon annan.
Vilken förstklassig insats för övrigt, rakt över hela linjen. I mina anteckningar fanns ändå ett plus i kanten för Gerhard Andersson, Niklas Sandberg, Vyacheslav Jevtushenko, Patrik St Cyr, Dragan Kapcevic och Peter Nilsson.
Den senare gjorde sin bästa match när pappa Torbjörn, en av svensk fotbolls största profiler någonsin, satt bänkad på läktarplats. Det är stort.
