”Släpp lirarna loss, det är vår”
Relaterat
Artikelserie
Det kan tyckas tidigt att redan i mitten på maj plocka fram krisstämpeln när det gäller herrfotbollen i länet.
En oroväckande trend är ändå det faktum att sex av våra sju lag i förbundsserierna, Dalkurd undantaget, parkerar för tillfället på nedflyttningsplats eller i en position som innebär kval neråt i seriesystemet.
Finns det någon gemensam nämnare att peka på? Nja, tränarna lyfter fram skador i trupperna som en bidragande orsak.
Oflyt, otur, är också något som nämns. Otur? Nej, då är det nog hög tid att rannsaka sig själva.
För att skylla på stolpe-och-ut ger inte hopp om några konstruktivare lösningar inför framtiden.
Förresten, tur är något som måste förtjänas. Det sa förre Bragetränaren Sergej Prigoda när han var verksam i Dalarna.
”Med hårt arbete, i 90 minuter, skapar du bättre förutsättningar för att bollen ska rulla din väg” menade ”Prigge”.
Jag har tänkt mycket på det efteråt. Det var en klockren analys. I sin enkelhet snudd på simpel.
Det finns inget enhetligt recept på hur man tar sig ur en ”ond cirkel”.
Ingen klubb är den andra lik. Alla tränare reagerar olika på uteblivna mål och poäng.
Fotbollsgurun, och U21-landslagets förbundskapten, Tommy Söderberg, anser att det tyder på desperation att sparka en tränare.
Jag håller absolut med Tommy.
Men det finns undantag. Jag tänker på Brages ”skilsmässa” med Pelle Johansson.
Där var det enda rätta att gå skilda vägar. Sprickan mellan Pelle och spelartruppen var total.
Rent spontant, utan att ha legitimerad fotbollsdoktor på mitt visitkort, kan jag tycka att tänket hos dagens tränare är för defensivt.
I mitten på 70-talet kom filmen ”Släpp fångarne loss, det är vår” upp i biosalongerna. En svensk klassiker, med Tage Danielsson och Lena Nyman i huvudrollen.
Mitt förslag är ”Släpp lirarna loss, det är vår”!
Det måste finnas större plats för kreativitet. Våga lossa på handbromsen, flytta upp grundpositionerna tio meter uppåt i banan. Låt de som vill och kan göra något med bollen.
Våga, våga, våga, positivt tänkande tack, ”Kral”, ”Luggen”, ”Otto”, Seger, Edberg och Bernhard.
Därmed inte sagt att segrar kommer att staplas på varandra. Jag inbillar mig däremot att publiken kommer att gilla det.
Och spelarna som ibland kan känna sig instängda i alltför defensiva spelmönster.
Eller är jag helt fel ute?
Det finns trots allt de som tycker att fotbollen ibland är för offensiv sett till lagens kvaliteter.
Är det närmare sanningen?
