Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

LIF-legendarer hyllade med tröjor i taket

/
  • Mats Åhlberg, Nisse NIlsson, Åke Lassas, Vilgot Larsson, Dan Söderström, Jonas Bergqvist, Christer Abris och Thommy Abrahamsson fick sällskap av Tomas Jonsson och Magnus Svensson i taket i Tegera arena.
  • Magnus Svensson och Tomas Jonsson tittar på när deras tröjor hissas i taket.

Inför sista matchen i Hockeyallsvenskan hissades Tomas Jonssons och Magnus Svenssons tröjor i taket i Tegera arena.
– Det kändes mer än jag trodde, vad sa Gunde Svan? Ståpäls, säger en Jonsson.

Annons

DT-sporten träffade de båda målskyttarna från OS-finalen i Lillehammer 1994 i första periodpausen av Leksands hemmamatch mot Malmö.

Det var två märkbart rörda före detta storbackar som fick sina tröjor hissade samtidigt som Superstars skanderade deras namn och sittplatspubliken taktfast klappade takten.

– Det var verkligen speciellt. En otrolig känsla att se sitt namn komma upp där i strålkastarljuset. Det var fränt, säger Magnus Svensson.

– Det kändes jättebra och mer än jag trodde. Vad sa Gunde Svan? Ståpäls, det hade man verkligen, kommenterar Tomas Jonsson.

Han har redan sin tröja hissad – av Falu IF i Lugnets ishall.

– Men det här var ett strå vassare måste jag säga, säger Jonsson.

Så här säger de om sina bästa LIF-minnen under sina respektive karriärer:

Tomas Jonsson:

– Oj, jag har jättemånga minnen. Vi hade ett så härligt lag och hade verkligen jätteroligt tillsammans, men vi vann aldrig någonting. Men mitt bästa minne är nog ändå min första säsong i Leksand. Jag kom hem från NHL och blev kapten, men vi hade jätteproblem i början och hamnade i kvalserien efter jul. Det är klart tankarna snurrade, ska man komma hem och spela ner Leksand? Sedan fick vi chansen i bäst av fem mot Frölunda och vann den matchserien. Det var en stor befrielse att lyckas, det är mitt största minne.

Magnus Svensson:

– Det är ju som Tomas säger, vi hade fantastiska lag hela 1990-talet med olika konstellationer. Det fanns säsonger då vi dominerade men vi vann ju aldrig något SM-guld. Så mitt största minne är när jag slutade 2002. Vi hade åkt ur elitserien året innan och det var en enorm press på oss att vi skulle tillbaka. När vi lyckades ta oss tillbaka och klarade den pressen... Den sköna känslan är mitt starkaste minne.

Trycket att ta sig tillbaka till elitserien kommer leva kvar i Leksand, och årets säsong är inget undantag.

– Jag tycker de har presterat jättebra hela säsongen, bortsett de fem–sex sista matcherna. Lyckas spelarna hitta tillbaka till det spelet, och det tror jag de gör, så har de jättestora möjligheter att lyckas, säger Jonsson.

– Verkligen, fyller Svensson i, och fortsätter:

– Det är ett jämnt lag och de verkar ha härligt go i laget. Det syns att spelarna trivs tillsammans och det finns fyra femmor som kan prestera. Jag hoppas de hittar tillbaka till det vinnande spåret.

Annons
Annons
Annons