Från fredag morgon till söndag eftermiddag har Kopparcupen arrangerats i Falun av Falu handbollsklubb. Det är ett årligen återkommande event som lockar handbollsungdomar från hela Sverige. Från Dalarna deltog förutom Falu HK även Ludvika HF, Barkens HF (Smedjebacken), Gustafs GoIF (Borlänge) och Borlänge HK.

Flera lag anlände till Falun redan på torsdagskvällen för att logera i någon av kommunens gympasalar och morgonen därefter kom buss efter buss för att släppa av de unga spelarna på Lugnet, där de flesta matcherna spelades.

Cupens första matcher spelades klockan 11.50 på fredagen. Då skulle bland annat Härnösands handbollstjejer möta Smedjebackslaget Barkens HF i åldersklassen 1998. Härnösandsgänget hörde till dem som anlände redan på fredagen och det var full aktivitet i omklädningsrummet på Lugnet när flickorna gjorde sig i ordning för cupens premiärmatch. Förutom själva handbollsspelet, som så klart är huvudsyftet med cupen, ser de fram emot att tillbringa en helg med sina lagkamrater:

– Vi i laget kommer närmare varandra när vi är på cup, säger Sandra Westerberg.

Hon och lagkamraterna Lisa Sjödin, Ida Wållberg och Emma Larsson tycker att det är idel positivt att åka på cup. I alla fall nästan.

– Resan är jobbig, det är det enda negativa, säger Emma Larsson.

När de inte själva spelar letar tjejerna upp de andra Härnösandslagen för att se hur deras matcher går och agera klack. Men de tycker också att det är roligt att lära känna andra unga handbollspelare.

– Att träffa nya hör till det bästa med cuperna, tycker Sandra Westerberg.

Lagmamman Marie Wållberg hör till de engagerade föräldrarna. Hon tycker att det är jätteroligt att åka på cup med laget.

– Det är bra sammanhållning bland tjejerna och de är lättsamma. Det är absolut inget krångel med dem, utan det är bara mysigt. Det är andra gången vi kommer till Kopparcupen, och förra året var vi helnöjda. Allt flöt på väldigt bra.

Motståndarlaget Barkens HF anlände till Lugnets D-hall direkt från Smedjebacken inför matchstart. Tränare Amanda Odell, som annars spelar i damlaget i division fyra, vet hur det är att åka på cup med sitt gäng.

– Det är det roligaste de vet. Att åka på cup gör verkligen allt för lagsammanhållningen. Tjejerna är mellan 11 och 13 år, så det är en chans för de som inte känner varandra så bra att bli vänner.

Laget fick en del bortfall inför cupen, med det tycker hon inte spelar någon större roll.

– Vi håller huvudet högt ändå. Vi är i första hand här för att ha kul, inte för att vinna, säger Amanda Odell.

Och kul lär det bli. Amanda Odell är van med att det kan bli en del bus under cuperna. Det är inte Barken-tjejerna ensamma om. Gökstens 1998-tjejer, som kommer från Eskilstuna, berättar att de också brukar hitta på lite hyss om kvällarna.

– Man kanske gömmer någons jacka eller knyter ihop folks skor, erkänner Elina Åteg, 12 år, som värmde upp i Lugnets A-hall med sina lagkamrater Tina Lammela, Julia Högfors och Alva Andersson.

De verkar vara ett glatt gäng, som dessutom besitter en stor nypa tävlingsanda.

– Vi kommer att åka hem med en guldmedalj, säger Alva Andersson säkert.

Även Göksten-laget säger att det är bra för sammanhållningen att åka på cup.

– Man är ju tillsammans hela tiden, konstaterar Tina Lammela.

– Och då lär man känna varandra bättre, fyller Alva Andersson i.

Tränare Tony Rosenqvist säger att cuperna gör att lagen utvecklas, samtidigt som de är krävande:

– Det är väldigt roligt, men intensivt, så det gäller att de biter ihop även om de blir trötta. Det är mycket runtomkring, och det tar på krafterna att gå upp tidigt och vara i hallen en hel dag. Men det är väldigt utvecklande spelmässigt eftersom de får möta andra lag än de gör annars.

En fördom mot cuper är att ungdomarna sätter i sig en hel del godis och läsk mellan matcherna. Men riktigt så är det inte nuförtiden. Tjejerna i Gökstens BK berättar att de har godisförbud under cupen, och det är de inte ensamma om. Markus Hedlund som jobbar i cafeterian Lugnet mat och event, säger att det är ganska vanligt att lagen sätter upp regler mot snaskande. Men mat har han laddat upp med.

– Det är framförallt lasagne som går åt, och hamburgare, nuggets och köttbullar. Cuperna kräver en hel del planering för oss, men de har hållit cuper här i flera år, så det känns som man börjar lära sig nu. Man vet ju ungefär hur det var året innan.

Även för medlemmarna i värdklubben Falu HK kräver cupen en arbetsinsats.

– Varje lag har sin uppgift. Vi ska till exempel ta hand om dommarrummet, se till att de får fika och dricka och hämta mat till dem om de inte hinner själva. I det jobbet har vi väldigt bra hjälp från alla föräldrar som ställer upp, säger Kristin Ströman, som tränar Falu HK:s 1999-02-pojkar.

Precis som de flesta andra framhåller hon de positiva effekter som cupen har på lagen rent socialt.

– De får mycket fritid tillsammans på en cup och gör väldigt mycket ihop. Det är inte alls som på en vanlig match när man bara åker dit och hem.