13-åriga Ece tränar 26 timmar i veckan
För många 13-åringar är OS en dröm.
För Ece Ayan från Leksand är det ett så realistiskt mål att Sveriges olympiska kommitté har valt att ta med henne i en miljonsatsning.
– Kompisarna säger att det är coolt att jag tränar så mycket, säger hon.
Relaterat
Fakta
Så säger RF
Vi delar in vår idrott efter ålder och ambitionsnivå. Med barnidrott avser vi i allmänhet idrott till och med tolv års ålder. Med ungdomsidrott avser vi idrott för tonåringar 13–20 år. Med vuxenidrott avser vi idrott för dem som är över 20 år.
I barnidrotten leker vi och ger barnen tillfälle att pröva på olika idrotter. Att ge barnen möjlighet till allsidig idrottsutveckling är normgivande för verksamheten. Tävling är en del av leken och ska alltid ske på barnens villkor.
Källa: Verksamhetsinriktning för Riksidrottsförbundet 2010–11
Ece Ayan var bara tolv år när SOK i början av februari tog ut henne och nio andra gymnastiktjejer i en femårssatsning om en halv miljon kronor per år med sikte på OS i Rio de Janeiro 2016.
Sportchefen Anders Wiggerud fick genast försvara beslutet eftersom det går emot Riksidrottsförbundets verksamhetsinriktning.
– Tolv år i gymnastik är som att vara 18 år i andra sporter, sade Wiggerud till TT.
Lele Matsson är tränare och den som ansvarar för att Ece Ayans träning ligger i fas med Projekt Rio 2016-satsningen.
– Frågan är vem som driver hårdast, jag eller Ece. Jag gör mitt jobb, ser till att Ece är hel och inte förslits så att hon kan nå målen. Det är många gånger som hon har blivit besviken när vi ställt in en träning, berättar han.
– Hon forcerar själv. När vi är klara med träningen kan hon gå hem och titta på en övning på Youtube för att lära sig den. Det som är exceptionellt med henne är att hon är så fruktansvärt engagerad, på ett sätt som jag aldrig har sett någon annanstans.
OS finns som ett mål långt där framme, men det är inte det som driver Ece Ayan.
– Jag tänker på OS hela tiden. Men samtidigt är det inte allvar.
Lele Matsson förklarar:
– Det är en häftig grej, bara tanken gör ju att man får gåshud. Det är det självklara målet, men samtidigt måste man vara realist. Det är fortfarande fem år kvar, hon har inte ens tränat så länge.
I stället är drivkraften densamma som för vilken 13-åring som helst:
Glädjen i att idrotta.
– Det är roligt att vara här (i träningshallen). Och att tävla så klart, säger Ece Ayan.
Tränare Matsson:
– Vi kan inte hålla på om vi inte har roligt.
Det handlar om 26 träningstimmar i veckan – fyra fler än vid samma tid i fjol – fördelat på långa eftermiddagspass, ett morgonpass per vecka och träningsläger i Eskilstuna med de övriga tjejerna i Projekt Rio 2016 en gång i månaden.
Och så den lediga tisdagen.
– Då gör jag läxorna, berättar Ece Ayan.
Hur går det i skolan?
– Det går bra.
Läxläsning är även något som finns med på schemat under Rio-gruppens läger, då man också ser till att tjejerna hinner med sådana aktiviteter som alla andra tonårstjejer gör, som att gå på bio och ha filmkvällar.
Kompisarna i sexan på Åkerö skola, de som rider, spelar ishockey och fotboll men kanske inte direkt har tankarna på OS 2016, är också viktiga för Ece Ayan.
– Jag tycker om att rita och att vara med kompisar, förklarar hon.
Vad säger de om att du tränar 26 timmar i veckan?
– De säger att det är coolt. Men vi pratar inte så mycket om det.


























































