Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hon har en farlig kärlek till extremåkningen: "Faller du så dör du"

Känslan av frihet och adrenalin har tagit Elin Turpeinen, 24, från småbackarna i Borlänge till extremåkning i Alperna.
Lavinrisken skulle kunna avskräcka, men passionen för offpiståkningen är så mycket starkare.
"Det är som ett äventyr varje gång jag gör det".

Annons

Elin Turpeinen från Borlänge är en av få snowboardåkare och - än mer unikt - kvinnor, som har sin passion offpist. Där får hon hela åk- och naturupplevelsen, genom såväl den branta vandringen uppför berget, som den vilda åkningen nerför.

– Man upplever bergen på ett helt annat sätt. Det bästa är när man hamnar i en helt egen dalgång, när det inte är någon annan där. Det är jättehäftigt, som ett äventyr varje gång jag gör det.

Genom mountaineering och offpiståkning får Elin Turpeinen hela natur- och åkupplevelsen.

– Man känner sig väldigt liten i den typen av miljöer. När man har gått för egen maskin till toppen, och ser att det finns hur många toppar till som helst... Det känns mäktigt, samtidigt som man får respekt.

Alldeles nyligen har Elin Turpeinen även inlett sin tävlingskarriär, och var med när Nordiska mästerskapen i extremåkning avgjordes i Riksgränsen i början av maj.

Medan herrklasserna snabbt fylldes var damerna desto mer sällsynta. Inte minst för de som valt bräda framför skidor. Av de sju snowbordåkarna i damklassen placerade hon sig högst, och kan nu titulera sig Nordisk mästare.

– Jag är en tävlingsmänniska och hade inte ställt upp om jag inte trodde att jag skulle göra ett okej resultat. Jag trodde inte att jag skulle vinna, men jag ville vinna, säger hon.

Elin Turpeinen segrade nyligen i NM i offpist-åkning.

Offpiståkningen skiljer sig från traditionell alpin åkning i att de tävlande inte huvudsakligen kör på tid, utan bedöms efter en rad kriterier, såsom linjeval, flyt, teknik, kontroll och aggressivitet. Det finns ingen given väg ner, utan åkarna får använda sin kreativitet för att ta sig ner på bästa och smidigaste sätt, med inslag av hopp, "drops", "grabs" och andra tekniska färdigheter.

– Man vill köra på i sitt flow och är själv där på berget. Det är bra att vara snabbtänkt.

Hur började det då? Snowboard fastnade hon för redan som liten, då hon inspirerad av sin kusin drog ihop några kompisar i Romme för att testa.

Kanske var det den första lilla framgången där som la grunden för hennes fortsatta karriär som åkare:

– Jag lyckades ta mig upp i knappliften när alla andra ramlade, minns hon.

Men steget från backarna i Nybro och Romme till offpist i Alperna är inte litet.

– Ja, hur blev det så? Jag känner ingen här som kör, men jag hängde mycket på Freeride, ett community på nätet, och jag antar att jag fick idén därifrån.

Första säsongen utanför pisterna blev 13/14 i Val Thorens, där hon snabbt fick kontakt med andra offpiståkare. Med de nyblivna vännerna utforskade hon den snötäckta alpvärlden.

– Jag lärde mig jättemycket av dem. De tog med mig på sina äventyr och det var jätteroligt. Det är en helt annan grej än att åka i pisten.

Upplevelsen att åka utför berget på brädan beskriver hon som "en surfkänsla".

– Det är verkligen så det är. Och sedan har det blivit friare och friare, jag har tagit mig längre och längre bort.

Åkningen har med tiden blivit friare och friare.

I grund och botten är Elin Turpeinen en natur- och sportmänniska. Fjällvandring och downhill-cykling är andra outdoor-aktiviteter som fångar hennes intresse, och efter en heldag i backen är det hellre ett klätterpass än After ski som lockar.

Drömmen är naturligtvis att kunna försörja sig på sin aktiva livsstil. Hittills har hon jobbat sommarsäsongen för att kunna spara ihop till vinterns åkning, samt frilansat och bloggat.

Hon hade jobb i Stockholm, men slutade. Det gick bara inte att släppa snowboarden för ett vanligt kneg.

– Då tänkte jag att det kanske inte blir någon mer säsong, men det är inte min grej att jobba 8-17 på ett kontor, konstaterar hon.

Till hösten är målet att köra kvalificeringstävlingar och förhoppningsvis få in sponsorer för att finansiera en satsning.

Det är via Freeride World Qualifier man kvalar in till världstouren, FWT. Om Elin Turpeinen kör "qualifiern" till hösten ser hon i så fall ut att bli den enda svenskan.

– Någonstans finns målet att kombinera klättring, snowboardåkning och mountaineering (ung. bergsklättring). Och det kan man hålla på med länge, det finns ett stort åldersspann.

Kärleken till åkningen är stark. Så stark att hon inte avskräcks av sportens farliga inslag. För att offpiståkning kommer med risker råder det inga tvivel om.

– Man kan vara på ett ställe där man inte får ramla; faller du så dör du.

Oron för laviner är ständigt närvarande.

– Laviner finns konstant i huvudet. Men jag har haft tur och inte varit med om det själv. Men det gäller att veta vad man ger sig in på, och man får erfara mer och mer. Man lär sig läsa snön, vilka lager som finns, förklarar hon.

Normalt har offpiståkarna respekt för varandra och lavinfaran. Vid de tillfällen två grupper råkar befinna sig på samma åk väntar man för att inte utsätta de andra för snösläpp. Man åker en och en, rekar efter säkra ställen där man kan placera sig längs vägen och kommunicerar.

Elin Turpeinen och de andra rutinerade offpist-åkarna har alltid lavinutrustning med transceiver, spade och sond med sig. Men det är inte alla som kommer lika förberedda:

– Det finns markerade offpiståk, där de som är nya kan prova på offpiståkning, och där är det många som åker utan utrustning. En gång i vintras i St Anton när vi skulle hem för dagen kom vi på ett sådant ställe fem minuter efter att snön släppt. Vi bildade sondkedja och hjälpte till med sökarbetet. Vi sökte länge, och till kvällen fick vi veta att ingen saknades.

– Just den känslan, när man kommer över kanten och kan se lavinen... När man inte vet om en eller flera ligger begravda. Det är läskigt.

Man kan ju undra hur Elins mamma känner för dotterns farliga intresse. Hon skrattar till:

– Jag tror inte hon förstår riktigt hur extremt det kan vara. Hon vill såklart att jag ska vara försiktig, men tycker att det är roligt det jag gör. Och det är klart man tar det försiktigt. Jag tar inte ett åk om det är för riskfyllt.

I april i år omkom World Tour-segraren Estelle Balet i en kilometerlång lavin. Den schweiziska elitåkaren blev bara 21 år gammal.

– Jag har inga nära vänner som gått bort i lavin, men däremot folk som jag mött. I vintras var det en kille som gick bort...Det är svårt att ta till sig även om man vet att risken finns. Man vill inte få den påminnelsen, men man får den ändå.

Att lägga av finns dock inte på kartan.

– Precis när det händer och dagarna efter känner man sig omotiverad, men samtidigt vill man bära vidare den passionen. Man har mötts i åkandet och vet hur mycket det betyder för den personen och en själv.

Elin Turpeinen vill på sikt leva på sin aktiva livsstil.

FAKTA Elin Turpeinen

Ålder: 24

Från: Borlänge

Familj: mamma, pappa, bror

Gör: snowboardåkare, frilansare, säljare, bloggar på Rawness m.m.

Annons
Annons