Att vara ansvarig för utrustning, tvätt och skridskoslipning i ett elitlag i ishockey är ingen lek.

Långa dagar och ibland nätter – allt för att servera spelarna bästa möjliga förutsättningar.

Men förra veckan fick Johan Bonde en paus i vardagslunken i Leksands IF.

– Jag tog kontakt med Nicklas Lidström. De som gjort ett bra jobb i föreningen ska belönas, så jag ordnade så Johan fick komma till Detroit och kika lite hur de jobbar, säger sportchefen Tommy Salo.

Förra tisdagen lyfte flyget till Detroit, "The Hockeytown", och ett besök hos en av världens mest anrika klubbar.

– Jag bytte Nelson Gardens omklädningsrum i Tingsryd mot Joe Luis Arena på bara några dagar. Det var en sjuk upplevelse.

Du har träffat en hel del hockeystjärnor genom åren, men var det inte nervöst?

– Det är klart det var nervöst. Att kliva in i ett omklädningsrum och hälsa på spelare man haft som idoler i många år. Men sedan märker man att de är människor precis som alla andra. På torsdagen när jag kom ner till arenan var allt precis som vanligt. Jag var en i gänget.

Borlängekillen spenderade fem dagar med att tvätta och hålla ordning på Tomas Holmströms, Niklas Kronwalls och Nicklas Lidströms utrustning.

– Jag Gjorde alla sysslor precis som jag gör hemma i Leksand, förutom att slipa skridskor. Där hade de en speciell kille som bara skött det.

Vad var största skillnaden?

– Det är en mycket större organisation och med mycket större resurser. Det är mer folk i omklädningsrummet som sköter några få saker. Om jag säger så här, jag jobbar hårdare i Leksand än vad de gjorde där.

Samma dag som Bonde landade hemma i Sverige tangerade Detroit Bostons rekord för antal segrar i följd på hemmaplan (20 stycken, från 1929–1930).

– Det var lite synd att jag åkte hem då. Men jag fick uppleva Holmströms tusende match. Det var häftigt.

Hur uppmärksammades det?

– Lagkamraterna firade det i omklädningsrummet. Sedan var ju journalisterna på. Det var helt galet. Man kan ju tycka att det är mycket mediefolk på plats i Leksand i bland, men det är ingenting mot i Detroit.

I måndags var Bonde tillbaka på jobbet i Leksand igen – men drömmen om NHL och Stanley Cup lever fortfarande.

– Jag ställde frågan om de behövde hjälp i slutspelet, och det är inte alls omöjligt. De behöver allt folk de kan få in under ett Stanley Cup-slutspel. Vi har ju spelat klart då med Leksand och det hade varit häftigt att få uppleva ett slutspel. Vi får se om de hör av sig (skratt).