Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Christian nöjd med äventyret i Sotji

/
  • Christan Hedberg är tillbaka i Hedemora efter det 16 dagar långa äventyret Paralympics i Sotji.
  • Någon medalj till Sveriges kälkhockeylag blev det inte däremot fick Christian Hedberg och alla som deltog spelen ett diplom och en medalj.

Det blev en åttonde och sista plats för svenska landslaget i kälkhockey i Paralympics. Men spelaren Christian Hedberg från Hedemora tycker att turneringen i Sotji var lärorik och gav laget erfarenhet inför kommande mästerskap.

Annons

– Puckarna studsade inte vår väg men vi gav Tjeckien en riktig match som gick till förlängning och straffläggning. Hade vi satt våra straffar hade vi gått till kvartsfinal och blivit sämst fyra, säger Christian, som kom hem till Hedemora natten till onsdagen.

Han tycker att lagets insats var över förväntan. Sverige kvalade in mot mer erfarna lag och tog den sista platsen till turneringen i Paralympics.

– Jag började spela kälkhockey i augusti förra året och vi var det yngsta laget med minst spelvana som kom till Sotji. Så efter omständigheterna är vi ändå nöjda.

Christian var djupt imponerad av topplagens skickliga spelare och studerade ingående deras snabba uppåkningar och suveräna spelteknik.

– Jag kollade in den fantastiske Taylor Chace i USA:s lag. Han har två ben som jag och är lika lång. Ändå kan han svänga väldigt snabbt och accelerera oerhört fort.

En spelare med båda benen amputerade och därmed kortare kälke har fördel av mindre svängradie och kan vara effektivare i spelet vid sargerna. Därför måste spelare som saknar ben sitta i en kälke som är minst 80 centimeter lång.

– Bara att få vara med i Sotji har varit väldigt utvecklande för både mig själv och hela laget. Vi var det yngsta laget och nu är beredda att satsa seriöst för att vara med i kommande mästerskap.

Som den minst rutinerade spelaren i laget hade Christian som mål att spela minst två minuter per match ett mål som han också uppnådde.

– Jag är en avlastningspelare som går ut på isen några minuter när de tyngsta spelarna behöver dricka och vila.

Av den ryska ockupationen av närbelägna Krimhalvön som pågick samtidigt med Paralympics märkte Christian ingenting.

– I Adler där vi bodde var det fullständigt lugnt. Däremot ringde svenska journalister till oss hela tiden.

Även SVTs sportreportrar på plats ställde frågor om händelserna på Krim. Christian tycker att idrotten nästan drunknade i all rapportering om Putins agerande.

Säkerhetsrutinerna kring OS-byn vid Svarta Havet var dock påfrestande rigorösa.

– Vi kunde inte röra oss utanför den zon vi hade ackreditering för. När min familj kom ner kunde jag inte fritt åka och träffa dem på hotellet som låg i en annan zon.

Först efter någon timmes vänta på nya tillstånd och stämplar kunde Christian åka och äta middag med frun Marie, barnen My och Paul och hans pappa Roland på hotellet där de bodde.

Annons
Annons
Annons