JP, som hon kallas, spelade tre elitseriesäsonger med Kais innan hon bestämde sig för att flytta österut.

– Jag hade svårt att ta en plats i Kais. Jag tappade gnistan mot slutet och så ville jag komma närmare en syster som jag har i Gävle, förklarar hon flytten.

Hon spelade ett år i tvåan med Gävle GIK och hjälpte klubben upp i ettan. Johanna blev poängdrottning i division 1 Norra och hennes lag kvalade även till damernas superliga.

Kais har haft koll på Johanna och när sedan SM-finalisten hörde av sig och ville ha henne tillbaka, var hon inte sen att tacka ja.

– Jag återfick glädjen för innebandy under mina två år i Gävle. När jag senast var i Kais fick jag inte så mycket speltid. Det berodde på att jag var för långsam, men under den tid jag varit borta har jag tränat hårt och kämpat mycket med kosten.

Så det är en helt annan spelare som kommer tillbaka?

– Ja, det är stor skillnad, jag är både starkare och snabbare.

Skillnad är det också i klubben hon kommer tillbaka till.

– När jag lämnade, hade inte Kais en så stark förstakedja som vi har i dag. Sedan har det kommit upp många yngre spelare och jag har heller inte haft Anders (Sundby, assisterande) som tränare förut.

– Nu är det också klarare direktiv hur vi ska göra för att nå våra mål jämfört med då jag lämnade Kais, tillägger hon.

JP öste in poäng i ettan, men det blir förstås svårare att producera i samma omfattning då landets bästa lag står på andra sidan.

Nu har du spelat träningsmatcher mot lag från Superligan, hur tycker du att du kommit in i det hela?

– Det kommer mer och mer, men visst finns det mycket att lära. Framför allt är det defensiva arbetet man får lära om, här är det nåt helt annat jämfört med hur vi spelade i Gävle.

Johanna är född i Stockholm i en riktig idrottsfamilj. Hon har sju syskon och av åtta barn har sju stycken namn som börjar på "Jo" och även har ett "h" i förnamnet.

– Det är bara äldsta syrran, Sandra, som skiljer sig där. Pappa är lite fyndig av sig, så det är väl därför, säger Johanna om syskonens snarlika namn.

Det är flest (6) killar i syskonskaran, som är spridd över hela världen, kan man lite hårddraget säga.

– Ja, John ska ju spela hockey på andra sidan Atlanten, så det är lite så.

Johanna är i stort sett uppvuxen med en klubba i handen. Brorsorna spelade landhockey och JP ville förstås vara med.

– Syrran Josephine höll mer på med dockor, medan jag spelade hockey på gatan hemma, jag var 2-3 år när jag började.

Syskonen har bra sammanhållning och vid jul träffas alla. Det delas inte bara ut mjuka "paket" i juletid bland Perssons.

– Vi samlas och spelar innebandy varje jul, även kusinerna är med. Det brukar gå hett till, klubborna far och ingen håller igen, berättar Johanna och skrattar.

Hon är van vid tuffa tag och det passar bra när hon till helgen gör comeback i högsta serien.

– Det blev silver senast, så det vore dumt att satsa mot nåt annat än guld, säger JP om säsongen.