Leksand fick inte den start på finalserien som laget önskat.

Två stenhårda dueller under lördagen och söndagen slutade i Karlskogasegrar.

Karlskogas två pitchers, Spencer Kriesberg och Paul Waterman, styrde i mångt och mycket i de båda matcherna.

– Vi slog riktigt dåligt på honom (Kriesberg). Vi hade alldeles för mycket strikes outs, förklarar Börjes.

När Leksand började träffa bollarna bytte Karlskoga in kanadensaren Waterman.

– Han är också bra. Men vi slog nästan bättre på honom som kom in. Han kastar inte lika hårt, men det är svårt att slå på lösa bollar också.

Paul Waterman spelade bara ett par innings i den första matchen och var fräsch i armen på söndagen.

– De har så många utlänningar medans vi får lov att byta ut vår amerikan efter sex inningar, säger Håkan Börjes, som både varit tränare i Leksand och Rättvik.

Kriesberg och Waterman spelar i det brittiska landslaget – lägg där till japanen Kenta Sato och Karlskoga har en riktigt vass, internationell pitchning.

– De har ju några bra juniorlandslagsspelare som borde ha spelat lite. De verkar bara gå in för att vinna. Det har varit så flera år i Karlskoga, de senaste åren har de bara haft tre, fyra svenskar.

Spelet går väl ut på att vinna?

– Vi sade också så för några år sedan, men vi tog några mellanår och lät de yngre spela. Och så är vi i final.

Ni väljer en annan väg en Karlskoga?

– Ja, en liten roligare väg.

Lumberjacks pitcher Rickard Leander håller med sin lagkamrat – till viss del.

– Lite surt är det. Sedan ingår det väl att skylla ifrån sig när man har förlorat.

Och fortsätter:

– Det är de regler som gäller och inte så mycket att göra åt. Vi borde ha kontrat bättre i vår slagning och gjort fler poäng.

Nästa möte går på bortaplan i Karlskoga och Leksand är tvingade att vinna.

– Tar vi den första matchen kan vi gå hela vägen. Vi måste spela bra mot Spencer Kriesberg, då kommer de bli skärrade, säger Leander.