Falun är Sveriges triathloncentrum och när förbundskaptenen Tomas Wiker kallar kommer hon.

Hon har några fasta punkter i tillvaron, förutom Falun. På vintern är det Canberra i Australien och under sommaren Davos i Schweiz.

– Men egentligen bor jag ingenstans men kan vara hemma i Skåne en vecka på våren och några under hösten.

Från aktiv i en sport i skymundan till en rikskändis. Det har gått snabbt sedan hon tog medaljen i London.

– Jag har aldrig upplevt något liknande. Det är överväldigande. Vid grönsaksdisken på ICA i Falun fick jag skriva autografer och när jag stod i toakön på en mack mellan Linköping och Nyköping kom folk fram och ville ta kort på mig.

Vad har silvret betytt för dig på ett personligt plan?

– Väldigt mycket. Jag har nått yttersta toppen i min sport. När jag började var jag ganska halvdassig och kanske inte så talangfull men jag har jobbat mig igenom hela vägen fram till i dag. Jag blev världsmästare 2010 och har ett par VM-medaljer. Det kan du få en klapp på axeln för men det är först på ett OS du får ett nationellt erkännande som idrottare på elitnivå.

Men du var tusendelar från guldet?

– Jag är jätteförvånad över att jag var så nära guld men jag var tvåa hela vägen in.

Men om det varit en meter till?

– Det är idrott och det tar slut vid en viss linje.

Hon grämer sig inte över det missade guldet och att inte den svenska olympiska kommitténs protest gick igenom.

– Jag tog en medalj, över all förväntan, och det var ett silver, inte ett brons eller en fjärdeplats.

OS i Peking slutade med en 18:e plats och Lisa Nordén trodde då att hon skulle nå sitt max på OS i år.

– Jag har inte kommit dit än och jag är nyfiken på hur långt jag kan gå.

Det gör att siktet nu är inställt mot OS i Rio 2018. Men innan dess återstår massor av tävlingar och träning. Närmast tävlar hon i en VM-deltävling i Stockholm nästa helg.

Är det svårt att ladda om?

– Jag behövde veckan efter London för att få smälta allt och njuta. Nu ska det bli kul att få tävla på hemmaplan. Jag vill komma dit och erbjuda en bra föreställning.

Efter OS har hon redan hunnit med att bli svensk mästare i sprint. Sitt första SM-tecken tog hon som junior i den disciplinen i Säter 2002. Det blev också ett vägskäl för framtiden. Då valde hon triathlon som sin sport framför fälttävlan, som hon börjat med som sexåring.

– Med triathlon är det raka linjer. Tränar du bra går det bra på tävling. Det är helt upp till dig själv. Med hästar är det så mycket som ska falla på plats.