Den förra säsongen blev minst sagt upp och ner för störtloppsåkaren från Mora. Han började mycket bra, tappade sedan formen helt och hittade aldrig tillbaka.

Som pricken över i-et råkade han ut för den vådliga kraschen under Europacupfinalen i italienska La Thuile, där höger ben tog värsta smällen.

– Det är fortfarande inte bra. Nerverna är skadade, jag kan inte gå normalt och haltar mig fram.

Han har svårt att gå, men när chansen att få känna snö under sig dök upp, var inte 27-åringen sen att nappa på det.

– Maria (Pietilä Holmner) har gått korsbandskadad och skulle hit till Zermatt och testa för första gången efter sin skada och då tänkte jag att jag också kunde prova.

För flickvännen gick första testet bra. Sambon däremot berättar om en smärtsam upplevelse i backen.

– Jag ville se hur benet kändes och det gjorde jäkligt ont, sa Hans om första skiddagen.

– Jag provade sex åk och det blev även några svängar. Efter omständigheterna är jag ändå nöjd. När jag några dagar tidigare satte på mig pjäxorna, då kändes det mer än för jäkligt.

Det här var inte första gången som Hans skadades allvarligt. För fem år sedan kraschade han i Val d’Isere, med hjärnskakning, näsfraktur och brännskador i ansiktet som följd.

– Man har ju gått i nätet flera gånger. Visst är tråkigt när det händer, men skador hör till, menar han.

För trots den senaste skadan vägrar Olsson ge upp sin karriär. Undertecknad fick ett snack bara timmar efter kraschen den 15 mars. Redan då var han fast besluten att fortsätta.

– Jag kan inte lägga av bara för att jag har en dålig dag på jobbet, sa han helt självklart medan han väntade på att läkarna skulle "lappa ihop" det trasiga benet.

Den inställningen har inte ändrats under de drygt fyra månader som gått sedan olyckan.

– Jag förstår att de som står bredvid kan tycka man är lite galen, men det här är mitt liv.

– Jag brukar jämföra med fallskärmshoppare. De är inte nöjd bara för att de inte dog, det är ju känslan att hoppa som de är ute efter. Jag är ute efter känslan man får när man åker i 120 kilometer i timmen.

Hans är långtifrån bra i benet och än återstår mycket rehab-träning. Trots det finns förhoppningen om en bra vinter i pisterna.

– Våren 2009 hade jag diskbråck. På hösten fick jag sedan bara tre riktiga störtloppsdagar och ändå blev den säsongen min bästa, säger Hans och hoppas på en repris.