SVT-dokumentären "Medaljens pris" målade upp en mörk bild av den svenska friidrotten – och beskrev bland annat att fyra av tio 16-åringar vid något tillfälle varit långtidsskadad.

I fredagens DT-sport berättade Ulf Karlsson om de åtgärder han vill se för att åtgärda problemet – men hävdade också att "i Sverige har vi låg utbildningsnivå på våra tränare".

Friidrottstränaren Bengt-Erik Blomkvist instämmer i problembilden.

– Jag tror att utbildning är det enda sättet att komma åt det. Att man redan tidigt får en bra utbildning och jag är fast för det här med mentorskap, särskilt för ungdomstränare, så att man har någon att bolla med, säger han.

– Men det viktiga är att man får en ständig fortbildning. Inte att man bara går en utbildning utan att man hela tiden fortsätter fortbilda sig.

Även Torbjörn Eriksson, tidigare svensk rekordhållare på 200 meter och numera tränare, håller med – men anser också att det är svårt att utvecklas.

– Jag som tränare skulle vilja ha någon som utvärderar mig. Nu finns det inte. Jag utvärderar mig själv. Man skulle vilja sitta och diskutera träningsprogram med expertis som kan säga "det här var för mycket" och så vidare. Då utvecklas man, men om man sitter själv så gör man inte det. Alla behöver den kompetenshöjningen, säger han.

Bengt-Erik Blomkvist kan känna igen sig i Erikssons beskrivning.

– Samtidigt är det ju upp till individen hur mycket man vill utbilda sig och söka kunskap för att bli bättre.

Men finns förutsättningarna för det?

– Det tycker jag, men då måste man kanske leta sig utanför Sverige.

– Vill man utbilda sig så finns möjligheterna där, men man måste jobba för att hitta dem.

Både Torbjörn Eriksson och Bengt-Erik Blomkvist vill se någon slags ackreditering för friidrottstränare.

– Det Ulf Karlsson är inne på är att det måste finnas en grund. Ska man träna en viss ålder så ska man också som tränare ha en viss nivå. Har du inte den, då kan du inte vara tränare. Det gäller inom alla andra yrken. Du måste vara legitimerad, annars kan du inte utföra yrket. Det är likadant med tränare, det är dit vi måste komma, säger Eriksson.

I dag kan "vem som helst" bli friidrottstränare?

– Jo, tyvärr är det så. Det är inte bra helt enkelt. Jag är för att man ska höja nivån, och jag känner själv att jag behöver utvecklas. Så är det.

Falu IK:s mångårige tränare Björn Lindgren har inte gått någon utbildning.

– Jag tycker faktiskt att jag går efter sunt förnuft när det gäller skador. Jag har ju idrottat själv, förr i tiden. Jag tycker att det här med skador har fungerat ganska bra, jag går efter mitt eget huvud. Men det är bra att det blir debatt om det här, säger han.