SVT:s dokumentär "Medaljens pris", som sändes under torsdagskvällen, visade skuggsidan av det svenska friidrottsundret:

*Nio av tio har drabbats av överbelastningsskador.

*Nio av tio fortsätter att träna trots skada.

*Fyra av tio 16-åringar har varit långtidsskadade.

209 aktiva och tidigare aktiva SM-medaljörer sedan 1998 har deltagit i SVT:s kartläggning.

Ulf Karlsson var förbundskapten för friidrottslandslaget under gulderan 2001–2004 – och pekar på tränarkåren som en del av problemet.

– I Sverige har vi låg utbildningsnivå på våra tränare, om man tittar i ett internationellt perspektiv. De har kanske inte ens har kunskap om var gränserna går och hur man ska bemöta problemen, säger han.

Inom vissa lagidrotter – exempelvis fotboll och hockey – finns specialiserade utbildningar i olika steg. Så är det inte inom friidrott. I stället kan tränarna gå en mer allmän utbildning på Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH.

– De är produkter av det svenska systemet, som inte är något system. De är självskolade. De har gått en utbildning hos Svenska friidrottsförbundet, men den är... jag ska inte säga medioker, men ur ett internationellt perspektiv ganska låg nivå på, säger Ulf Karlsson och fortsätter:

– Då lär man sig genom "trial and error", man lär sig genom sina misstag, genom sin erfarenhet, genom sina kollegor, man hittar vissa mönster och modeller och kör på det invanda.

Karlsson menar också att det finns exempel på tränare som driver på sina talangfulla adepter inför juniormästerskap – trots att idrottarna är för unga.

– Det ligger i tränarens intresse också att meritera sig och då driver man på litegrann, man vill ju visa hur duktig man är. Tränarna drivs också för att konkurrera om sin förträfflighet – tränarna emellan – och det blir också en fallucka.

– Att vara tränare för ett antal aktiva som har internationella juniormeriter är en väldig fjäder i hatten inom kåren, säger Karlsson.

I SVT:s dokumentär deltar både Susanna Kallur och Erik Sundlöf (se artikel intill) – och de berättar om sina långa skadeprocesser. Även där vill Ulf Karlsson se en åtgärd, genom så kallad "screening".

– Om vi tar våra idrottsgymnasier som exempel, så ska man vara noggrannare med att följa idrottarna ur en medicinsk synvinkel. Man ska inte bara följa hur de utvecklas resultatmässigt och idrottsligt, utan också se på hur de svarar på träning rent fysiologiskt och när det gäller risken att få ont. Därigenom blir man också skickligare i den processen.