Janne Stefansson, sex år yngre än Sixten Jernberg, var inte bara skidåkarkollega till Sixten Jernberg, han var också en god vän.

– Jag var mycket i lag med Sixten. Vi har tränat, jagat och fiskat tillsammans.

Janne Stefansson lärde på så sätt känna Sixten Jernberg, inte bara som skidåkare, utan också som människa.

– Det var en mycket bra kompis. Han var jättebra. Den bästa kompisen att vara i lag med.

Men han hade ju ett rykte om sig att vara tjurig och egensinnig?

– Nja, det är klart, det var när det handlade om skidåkning. Han var en dålig förlorare, kanske. När någon slog honom, det gillade han inte. Då var han ganska vresig. Men det var därför han var en så bra skidåkare, också.

Den hårda träningen tillsammans med styrkan och tekniken gjorde Jernberg till den skidåkare han var.

– Det var en kombination av allt men i botten låg en otrolig vilja att vinna.

Janne Stefansson från Sälen och Sixten Jernberg från Lima bodde ihop när de var på OS och VM och Janne minns hur det var vid VM 1958 inför femmilen där finländaren Veikko Hakulinen startade 30 sekunder efter Jernberg.

– Då var han otroligt laddad och gick inte ut från rummet förrän det var dags för start.

Skidorna, de fick Janne Stefansson testa.

– Far ut och testa mina skidor, sade han till mig. Han hade ett otroligt förtroende för mig. Ingen hade fått ta i hans skidor annars. De går bra, sade jag, när jag kom tillbaka. Då var han nöjd.

Duellen mellan Hakulinen och Jernberg blev en rysare. Finländaren var ett tag bara tolv sekunder efter Jernberg som drog ifrån till slut och tog guldet på den finska hemmaplanen i Lahtis.

Eran Hakulinen-Jernberg är klassisk i skidhistorien. Sett till olympiska spel blev det oavgjort dem emellan med två guld, tre silver och ett brons vardera.

Jernbergs sista stora mästerskap blev OS i Insbruck 1964, då hade Hakulinen lagt av. Där tog Jernberg guld på 50 km, brons på 15 km och guld i stafetten. Han körde andrasträckan och växlade över till kamraten Janne Stefansson. Jernberg fick aldrig upp farten riktigt och växlade som fyra till Stefansson.

– Vi hade åkt femmilen innan och han var så stel i hela kroppen. Men det har aldrig kommit fram. Vi höll på att tappa stafetten där. Efteråt var han så sur att han stampade stavarna i golvet i vallaboden så att de stod för sig själva. Men sedan tinade han ju upp när vi vann.