Foten som höll henne borta från VM gjorde sig inte till känna under loppet, men efter.

– Jag kände mig lite öm, men det var nog mest ovana, menar Mari.

Älvdalstjejens taktik var att ta rygg på duktiga finländskan Karolina Kaasalainen.

– För första gången kände jag mig inte nervös före tävlingen, höll nerverna under kontroll. Jag kände att jag inte hade någon press på mig eftersom jag varit fotskadad, säger hon.

Mari låg i rygg på finländskan i fyra av de fem kilometerna, då tackade hon för sällskapet och ökade tempot och fick en lucka. I mål var Mari elva sekunder före Karolina Kaasalainen.

– Jag hörde att hon började flåsa och var trött. Karolina brukar i vanliga fall vara helt oberörd. Sista kilometern gick jag på 4.20, så fort har jag aldrig gått en slutkilometer förr. Då tänkte jag att om hon kommer i kapp mig är det nog kört.

Men finländskan kom aldrig i kapp.

Maris segrartid stannade vid 22.24,8 vilket är ett personligt rekord på 5 000 meter, dessutom var det den snabbaste tiden sedan 1996 på distansen i Finnkampen.

Nästa helg väntar en nordisk landskamp i norska Halden.

– Foten höll i alla fall i fem kilometer. I Halden är det dubbla distansen, så vi får se om den håller även då, avslutar Mari Olsson.