Jenny Kallur har inte tävlat sedan slutet av utomhussäsongen 2007, alltså för drygt två och ett halvt år sedan, men nu ser hon ljuset i tunneln.

Den opererade stressfrakturen var läkt redan i somras, men irriterande ärrvävnad har stört Jenny och systern Sanna sedan dess.

Nu kan dock både Jenny och Sanna sedan en tid tillbaka träna i spikskor.

- Det känns superskönt och jag ligger med den träningsplanering som jag skulle ha gjort även om jag inte haft skadebekymmer.

Är planering att börja tävla i slutet av maj eller början av juni?

- Det är det vi siktar på, men jag väljer att inte ta ut något i förskott.

När väl Jenny ställer sig på startlinjen så kommer hon inte att göra det i ett häcklopp. I början av tävlingssäsongen väljer hon att fokusera på slätlöpning, 100 meter och 200 meter.

- Jag gör det av två anledningar, dels att häcken gör lite ondare i benet, det är större belastning för benen, och även det att jag är fruktansvärt tävlingsovan och då är det enklare att börja med slätlöpning.

Är häcklöpningen ett avslutat kapitel, eller väljer du slätlöpningen under en övergångsperiod?

- Tanken är att jag börjar så här, sedan får vi se. Men jag har inte slutat med häcklöpningen, den vill jag fortsätta att satsa på.

Hur svårt har du haft att ladda om efter alla motgångar du drabbats av de senaste åren?

- Det är klart att motivationen går upp och ner, men det finns så mycket kul i friidrottslivet även om man inte kan springa tävlingar, säger Jenny.