Susanna Kallur har inte tävlat sedan hon kraschade i OS-semifinalen 2008. Redan då tävlade hon med samma slags stressfraktur i skenbenet som hållit tvillingsystern Jenny borta från tävlingsarenorna sedan hösten 2007.

Rehabiliteringen har sedan varit både långsam och plågsam.

- Det har varit som en enorm svaghetskänsla, att jag inte ska kunna stå emot sin egen kroppsvikt, förklarar "Sanna" Kallur.

Eftersom smärtan aldrig försvunnit har Kallur fått ställa in mästerskap efter mästerskap. Hon fick stryka VM i Berlin förra året och för ett par veckor sedan kom beskedet att hon även avstår årets inomhus-VM.

- Det har varit jobbigt att man hela tiden tror att man ska komma tillbaka och så blir det uppskjutet.

- Men det sunda förnuftet har hela tiden sagt att jag skulle stå över till sommaren.

TT: Vågar du vara säker på att tävla i sommar eller är det bara en förhoppning?

- En förhoppning. Jag är inte säker förrän jag har sprungit max i spikskor över häckar i fyra veckor på träning, säger Sanna, samtidigt som hon lägger huvudet lite på sned och funderar över vad hon just sagt:

- Herregud, nu lät det inte alls optimistiskt - men det är jag verkligen. Det har blivit drastiskt bättre under den senaste tiden. Även om smärtan finns kvar.

Kallur är inne i en intensiv träningsperiod, men var i Göteborg på tisdagen för att titta på friidrott och presentera en ny klimatsmart arenasatsning tillsammans med en sponsor.

- Nu är det musklerna som skriker inne i benet, de tyckte att det var skönt i soffan, säger Sanna om hårdträningen.

I Göteborg på tisdagen kunde hon få inspiration genom att se en annan långtidsskadade guldmedaljör komma tillbaka.

- Det ska bli jättekul att se Christian Olsson hoppa tresteg.

- Men att se tjejerna springa 60 meter häck...det blir lite värre.

Då ville Kallur gärna ha stått där på startlinjen själv.

Fotnot: Christian Olsson var nöjd med comebacken. Som längst hoppade han 16,87.

Lars Markusson/TT