Den långa vägen tillbaka
- Det känns skönt att ha en tidsram att jobba efter och mitt stora mål nästa år är VM i Berlin, säger Sanna.
Relaterat
Artikelbilder
Jenny och Sanna Kallur berättade i går om vägen tillbaka till friidrottsbanornba efter operationen i USA. ”Det känns hoppfullt och jag ser verkligen fram emot nästa säsong”, säger Jenny. Foto: Johan Solum
Artikelserie
- Relaterade artiklar
- Anhörigcenter invigt 2002-01-22
- Yngling försvunnen 2002-01-22
Systrarna Kallur har det senaste året besvärats av stressfrakturer, för Sanna i det högra benet och för Jenny i det vänstra.
Beslutet om att operera skadorna dröjde dock.
- Det är ju mitt arbetsredskap det handlar om. Man vill ju undersöka alla alternativ noga innan de går in och borrar i benet.
- Samtidigt, som mina frakturer såg ut på röntgenplåtarna, så var till slut en operation det enda alternativet, säger Sanna.
För två veckor sedan åkte Sanna och Jenny till New York för att träffa doktor David Helfet, en av världens främsta experter på just stressfrakturer, och förra tisdagen opererade han tvillingsystrarna.
- När vi träffat Helfet och han undersökt oss och tagit röntgenplåtar, så bestämde vi oss definitivt för att genomföra operationen, säger Jenny.
Jennys stressfraktur satte stopp för hennes säsong redan i månadsskiftet januari-februari och sedan dess har hon förgäves försökt att komma tillbaka med hjälp av rehabträning.
- Man försöker alltid att behandla skadan med konservativa metoder i första läget, men det har gått segt med läkningen och då blev det till slut en operation, säger Jenny.
Sanna fick känningar av stressfrakturen redan förra hösten, men genomförde ändå en strålande inomhussäsong med världsrekordet på 60 meter häck som absolut höjdpunkt.
Utomhussäsongen blev sönderhackad, men hon tog sig, mot alla odds, till en semifinal i OS.
- Jag fattade aldrig hur allvarlig min skada var i somras, men efter den röntgen som gjordes i höstas och de råd jag fick från olika håll, så kändes till slut en operation som nödvändig.
- Dessutom hade jag ju sett på Jenny att de konservativa behandlingsmetoderna inte fungerat speciellt bra och det hjälpte mig i mitt beslut, säger Sanna.
Det tar cirka två månader innan frakturerna är helt läkta och fram till dess blir det träning utan belastning på de skadade benen.
- Det känns fantastiskt skönt att ha en tidsram att jobba efter. Nu vet jag att det tar sex-tio veckor innan det är helt läkt. Sedan kan jag börja att jogga, säger Sanna.
Ångrar du starten i OS?
- Nej, då visste jag inte det jag vet nu i dag.
Dina tankar inför VM nästa år?
- Först och främst handlar det om att bli frisk, men det är klart att VM är det stora målet, säger Sanna.
