Regntunga skyar drar in över Fisktorget i Falun.

De sommarlediga stadsflanörerna har flytt uteserveringarna och trycker inne i galleriorna.

Men tre unga falutjejer trotsar regnstänken.

Lisa Forsberg, 21 (Medeldistanslöpning), Julia Roddar, 18 (fotboll) och Anna Wiklund , 21 (golf) är hemma i Falun efter ett läsår i USA. Tre idrottstalanger som fått chansen att leva sin idrottsdröm och samtidigt studera vid universitet eller college i USA.

Hur fick ni chansen att plugga där borta?

Anna Wiklund (A): - Jag blev uppringd av en agentur. De frågade om jag var intresserad av att gå på universitet i USA och spela golf. Jag gick med i agenturen och sedan fick jag ett erbjudande i Florida.

Julia Roddar (J): - Jag spelade på highschool där borta under året. Det är ju mycket coacher på matcherna och tittar. Så jag fick några anbud och bestämde mig för University of Wisconsin.

Lisa Forsberg (L): - Jag fick ett erbjudande av ett universitet, men det blev inget. Deras coach rekommenderade ett college och där är jag nu.

Vad är största skillnaden med att idrotta i USA?

J: - Alltså, det är mer publik. Föräldrar och kompisar har på sig skoltröjorna och står och hejar. Det är mer liv där borta.

L: - Här är det mer så att man tränar för att man vill och man gör bara det coachen säger till en.

A: - Jag tycker det är mer disciplinerat där borta. Det är mer ordning och reda och man har mer kvalitet och mer tid till att träna.

L: - Man vågar inte säga emot tränaren. Här säger man bara: "Äh, kan vi inte göra något annat i dag". I USA är det mer, kommer du sent - då blir det kollektiv straffträning. Den som kommer sent får stå och titta på när vi andra får köra straffträningen. Då blir man ju förbannad på henne, och nästa gång är hon i tid (skratt).

Universiteten betalar en del av utbildningen, va?

A: - Ja, de erbjuder ett scholarship (stipendium). Du kan ha allt från 40 procent till 100 procent betalt. Men sedan kan det bero lite på hur du spelar också. Det går att förhandla om också.

Om man idrottar så mycket, är studierna anpassade efter det?

A: - Nej, nej. Man kör för fullt. Ibland får man prata med lärarna om det är mycket. En del är förstående, andra säger bara nej.

L: - Det är stor skillnad. Här hemma kan du vara borta en hel vecka utan att det gör något. Men där borta är det mycket mer lektioner och att du måste vara på plats och ha bra på proven. Jag kan bara missa fyra kurser på en termin, annars får jag inte gå kvar.

Det måste vara pressat?

L: - Ja, ibland är det ju det.

A: - Helgerna är ju inte så där jätteroliga ibland (Skratt).

J: - För mig är det så att jag måste ha godkänt i allt, annars får jag inte spela kvar.

Hur stor koll har tränarna på hur det går i skolan?

L: - Lärarna ringer direkt om folk inte dyker upp på lektionerna. Det får man höra direkt på träningen dagen efter. De har full koll.

A: - Man måste sköta studierna, annars är det kört.

I amerikanska collegefilmer är det alltid prestigemöten med vissa skolor, är det så på riktigt också?

A: - Ja, absolut. Vi har två skolar som vi bara måste slå under säsongen, och det gäller alla sporter på skolan. Hur det går i de andra matcherna är liksom inte lika viktigt.

L: - Så är det hos oss också. Vi tävlar ju i lag i friidrotten. Då är det mycket snack att hon och hon måste du slå för då får vi den och den poängen. Så det är mycket sånt.

Det byggs upp en god lagsammanhållning, va?

L: - Jag tycker det är bättre lagsammanhållning där borta. Man bor tillsammans och gör allting tillsammans. Så är det inte här. Här träffas man och tränar sedan åker man hem. Friidrotten är mycket mer individuell här hemma och man tävlar för sig själv. Där borta är vi ett lag och det blir en match.

J: - Det blir som en familj när man är där borta. Man har de flesta kurserna tillsammans med och gör allt tillsammans.

Många tvekar nog, men varför har ni vågat ta det här steget?

J: - Många tjejer är nog trygga med sitt kompisgäng här hemma och fastnar i trygghetszonen. Jag känner bara att man inte har något att förlora. Det är ju bara att komma hem och det inte fungerar

L: - Tjejer kanske är lite bekväma ibland.

A: - Sedan beror det väl lite på hur seriös man är i sitt idrottande. Men jag tycker man måste ta chansen om man får den.

J: - Jag har sagt det till flera kompisar att banda när de spelar fotboll och skicka över den. Ta chansen, de vill ha över duktiga tjejer och man kan få ett stipendium och få sin utbildning betald.

Hur mycket är det idrotten och hur mycket är det äventyr?

L: - Jag åkte dit för friidrotten först, men det var mycket också att få se något annat. Mycket också att få lära sig engelska. Den var verkligen jättedålig och så ville jag träffa annat folk.

J: - Det ger ett helt annat perspektiv. Nu när man kommer hem uppskattar man saker här hemma på ett annat sätt också.

A: - Väldigt mycket idrott, men visst, det är ett stort äventyr också. Så är det ju.

Vad är målet med idrotten?

L: - Att springa fortare (Skratt).

A: - Jag har väl inget jättemål så där. Men när jag var liten var det ju bara: "Jag ska bli golfproffs". Men nu har man väl insett att konkurrensen är stenhård. Men nu har man väl blivit lite mer realistisk.

J: - Det är kul att jag har fått den här chansen. Sedan får vi ju se hur det går. Men om det går skitbra där borta hoppas jag ju kunna komma hem och spela i allsvenskan. Men jag håller på med det här för att det är kul.

Fakta:

Namn: Julia Roddar.

Ålder: 18.

Idrott: Fotboll, vänstermittfältare.

Plats: Madison, Wisconsin.

Skola: Böjar på University of Wisconsin, Madison, nästa höst.

Svensk klubb: Kvarnsvedens IK

Fakta:

Namn: Anna Wiklund.

Ålder: 21.

Sport: Golf.

Plats: Boca Raton, Florida.

Skola: Atlantic University.

Studerar: Business management.

Svensk klubb: Falun-Borlänge.

Fakta:

Namn: Lisa Forsberg

Ålder: 21.

Sport: Friidrott, medeldistans (800 meter, 1 500 meter).

Plats: Lubbock, Texas.

Skola: South Plains College.

Studerar: Engelska och mattematik.

Svensk klubb: Falu IK